2024,,

Vecka 20

Det är över; Nu blir det inget mer. Inga mer Veckans! Efter åttiotre Veckans får det vara nog. Vi omstrukturerar skiten!
En veckans varje vecka blir många veckans. Man kan aldrig ha för mycket av det goda men jag börjar bli lite trött i fingrarna & söt sugen på kreativ frihet.
På grund av min fruktan för stress kommer Finarkivet i utbyte mot Veckans pubicera tidskrifter fyllda med kreativ omsorg & kärlek. I vanlig ordning: Kom igen, det blir kul!
För sista gången i form av ev veckans... Med hjärtat mitt, till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Med kärlek,
-Redaktören

Vecka 19

Jag är arkitekt. Jag har byggt en veterinärklinkik, en husbilspark, två goth-liknande villor, ett gigantiskt gods i 1800-tals stuk, jag har byggt två sommarstugor & en liten liten stuga uppe i bergen vid det där vattenfallet. Det har jag gjort på två dagar.
Känner man sig inte lite gudomlig när man svänger med händerna & en vägg bara dimper ner? Huset pusslas på plats & jag får inreda, låtsas vara viktig, viktig.
Medan jag har varit arkitekt har jag hunnit med det vanliga livet. Pluggat, jobbar, lagat mat. Handlat, gått på bar, gått på fest. Hittat min väns försvunna mobil. Tittat på when Harry met Sally, suttit på balkongen. Läst ut en bok. Sett på träden som blommar. Nu regnar det utanför.
Jag har varit arkitekt & jag har byggt massa. När jag är färdig rätar jag ut mig, tittar nöjt på mitt verk. Hör lederna knaka, har jag inte suttit i samma position väldigt länge nu? Går & lagar något gott att äta. Tänker på alla saker jag måste göra. Matilda som hojtar från köket. "Får jag vara med när du spelar sims?!"

Vecka 18

Där stod jag, på tunnelbanan; "Vi blir en timme sena". Jahopp, då får man ta första själv då. Skrev ihop "shit happens" under tiden jag suckade. I vanlig ordning var den någon ädre dam som satt & predikade dumheter till ett gäng ungdommar, man kände sig som hemma. Man kliver av, går i trappan, andas in lukten av alla kidsens vapes & drar sig till närmsta bar. Första jag gör när jag kliver innanför dörren är att dra ner gylfen & helt plötslit står jag & pissar i den sunkiga men upp-pigande pissoaren. Jag tvättar händerna, hamnar i baren & orden "En grängnes tack" snubblar ur munnen på mig. Med en öl i handen vänder jag mig om & ser inte ett enda ledigt bord. Går besviket upp till ett par som sitter & små pussas med ögonen & frågar lite väl ivrigt, "sitter någon här?". De hinner nästan svara "nä det är nog led-", "perfa" säger ja g& sätter mig. En klunk, två klunkar, ett glas & ett till, se på fan! "De borde vara här snart" säger jag till paret som har börjat pussats på riktigt för en kvart sen. Jag kliver ut, jag fryser & jag ringer upp dem; De är nära. Jag går, tid går, jag mår & jag har lite träningsverk i mina lår, men! Jag är framme & möter upp mina polare. Öl efer öl efter öl, baren stänger & gatan svänger. Sitter på södra station, en ung kille talar högd, med en otrevlig ton. Polaren Vincent kommer mot mig längs perrången, "Vad snackar de om?" frågar han. "De vill slåss" svarar jag. Jag rycker sen honom lite i armen & vi ställer oss upp. Med bestämda steg går vi upp mot dem medans vi inte säger ett ord, de vänder sig om & tittar på oss båda med en orolig blick; & så, var helgen slut. Det värsta med måndagar är inte att du har en hel arbetsvecka framför dig, utan att helgen är över. Det bästa där emot, det måste vara veckans. Med hjärtat mitt, till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 17

Söndagar är alltid en helig dag. Inte på grund av någon religon för min del, det är tack vare ”förbereda för måndag” mentaliteten. Hela söndagen är till för att förbereda till den bästa dagen på veckan, måndag! Igår fick jag till många grejer: dammsög, handlade, kokade matlådor (för hela veckan), kollade på när AIK krossade Djurgården, duschade, rakade skägget, packade gym väska & lade ner alla nytvättade strumpor i strumplådan. Vid 20:15 erkänner jag mig trött & nöjd så jag borstar tänderna & använder tandtråd, då jag kan känna mig lite duktig, för att sen lägga mig i sängen. Väl nedlagd & inbakad skrollar jag twitter i två minuter för att läsa om alla sura Djurgårdare. Nöjd & trött släcker jag lampan, lägger mig på höger axel & börjar drömma om morgondagen. Måndag, bästa dagen på veckan, veckan, måndag, vi trycker veckans på måndag klockan åtta, veckans, jag har inte skrivit veckans för fan! Jag plockar upp luren, gör en sur min & börjar skriva det första jag kan tänka på, på min på tok för lilla lur för att vara i närheten av att kalla för ett effektivt skriv verktyg. Efter jag skrivit några ord börjar jag snabbt runda av så jag äntligen kan stänga ögonen igen & sova. Med hjärtat mitt, till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 16

När måndagen är över kommer tisdagen snabbare än man hinner tänka. När tisdagen kommer hinner helgen komma precis i tid så man han märka att veckan var över. I mitt egna nu är jag alltid samma person, ser väldigt likadan ut när jag vaknar varje morgon. Men alltid är en liten detalj som justeras varje dag, minut eller sekund. Sånna saker som man inte riktigt märker när det händer; Saker man upptäcker när man blickar tillbaka. För varje dag som går & varje kopp jag häller upp på morgonen känner jag mig smartare, visare & hälsosammare. Känns så underligt när jag inte gör något för att utvecklas, men ändå så sitter jag där, lite smartare, vidare & hälsosammare varje morgon när jag håller upp en kopp. Samtidigt som jag känner mig så smart & gammal-uggla-vis så är jag kluven; Jag är inte ens nära till färdig på min utveckling, jag tror ingen någonsin kommer bli färdig med den. Med hjärtat mitt, till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 15

De flesta söndagar när jag ponerar & planerar veckan tänker jag alltid, "Yes! äntilgen måndag igen, bästa dagen på veckan!". I en den hurvan med tanker brukar jag också komma på att jag måste skriva veckans som trycks varje måndag morgon klockan åtta på morgonen. De flesta gångerna jag skriver har jag ingen aning om vad man ska sitta & klämma ihop för ideér, jag brukar mest improvisera lite sköna ord i en viss ordning. Andra gånger har jag en precis vision av det estetiska uttrycket jag vill förmedla i en gryta med det jag vill säga. Ibland brukar jag sätta mig & koka ihop något på en gång, men vissa dagar hinner jag lägga mig i sängen & somna innan jag tar tag i det. Därför skriver jag idag Veckans på en måndag, sådär en kvart, innan den ska tryckas. Med hjärtat mitt, till hjärtat ert,, Tack för att du läser.

Vecka 14

Vi på Finarkivet är på Påsk ledighet den här veckan, Redaktören skulle kokat ihop något till Veckans, men han har glömt det.
Glad påsk!

Vecka 13

___Onsdagar är kontorsdagar numera. Då tränger jag mig fram klockan 07:26 bland flockarna av morgonsura människor. Män på bussen som argt utropar "NI MÅSTE GÅ BAKÅT SÅ VI ANDRA FÅR PLATS", för att sedan sucka högljutt som om alla i hela världen just förolämpat dem. "DET GÅR INTE ATT GÅ MER BAKÅT" skriker en kvinna tillbaka, minst lika irriterat. Sedan muttrar hon tyst "gubbjävel". Jag står tyst i mitt hörn & sänker volymen i mina hörlurar när det blir bråk. Tycker att det är lite spännande, så länge jag inte är inblandad.
___Personen som slår sig ned bredvid mig på tunnelbanan är oftast en man precis mellan ungdom & inte längre ungdom. I åldern att han kan ha barn, fast jobb, fru. Också i åldern att han kanske går ut & festar varje helg & minst en vardag i veckan. Han har ofta mössa eller keps, sitter med armarna i kors över bröstet. Inga hörlurar i öronen. Tittar sig aningen stressat omkring. Vi skiljs åt då jag ska byta tåg. Vi ger inte varandra en blick adjö men vi båda vet att han är lättad över att jag går av, nu får han hela tvåsätet för sig själv. Det sista jag ser innan tåget rullar iväg är hur hans manspread bara växer & växer.
___Jag ankommer till kontoret 08:27. Där slår jag mig ned framför en dator med huvudet i handen & på något vis har jag alltid mensvärk när jag är där. Det strålar upp & ned i magen & jag tycker synd om mig själv. Jag tycker att det är kul med statistik & siffror. Det är jag duktig på. Jag hittar bra system, sitter & gör noggranna anteckningar för att hålla koll på alla nummer. Korrläser långa avtal i olika former, klottrar på sidorna med neongul & rosa överstrykningspenna. Lyssnar oftast på Clara Henry & Gustaf Jernbergs podd som nu är nerlagd. Jag lyssnar om & om igen på alla avsnitt.
___Efter många koppar kaffe & ännu fler siffror tackar jag för mig, tar min väska & drar lurarna över öronen. På väg hem ser jag ofta samma tant med det solrosmönstrade munskyddet. Hon tittar förargat på sin telefon, kanske något jobbstrul igen. Damerna med de stora ryggsäckarna brer ut sig på handikappssätena. Det är alltid militärer på min tunnelbanan iklädda sina kamouflage-dräkter. Tjejer på väg hem från skolan med stora färgglada datafodral. När jag kommer hem är min plan att läsa en bok men nästan alltid fastnar jag framför TV:en för att se om samma serie jag sett minst tusen gånger. Det låter sorgligt. Men jag är väldigt, väldigt lycklig.

Vecka 12

Förra söndagen, var jag & polaren Vincent ute i stan & utförde våran lov på rutin. Vi vandrade genom gamla stan & kikade in en samma butik vi alltid tittar in i. Vi satte oss på blocket för att ta del av den vackra solen; där & då kom en gullig liten restaurang ägare ut & började klaga på hur otroligt bakfull han kände sig efter han jobbat 15 timmar. Efter lite lokal marknadsföring & annat skryt om att hans restaurang var bäst, råkade han även nämna att damen hans inte tyckte om att han går ut på ”en drink” hela tiden. Strax efter det rörde vi oss emot IKEA, där vi satt i de sängarna vi alltid brukar prova samtidigt som vi diskutera livets större frågor. När vi kände oss klara rörde vi oss iväg emot Sergelstorg för att Polaren Vincent skulle trycka i sig tre kanelbullar & jag skulle slurpa i mig en läskeblask. När vi ändå var i trakterna så passade vi också på att placera en av våra trademark stickerts på det stora tornet på fontänen i den stora rondellen. Nerkylda & lite små trötta började vi sedan röra oss hemåt, vi kramades farväl & klev på våra pendeltåg. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 11

Vissa ansikten känns så bekanta att de nästan lyser, lyser av känslan av att man sett dem någonstand förut. När jag gick en lov inne i stan i torsdags hörde jag en röst som var allt för påminnandeom någon. Jag tittade mig omkring & där bland havet av okända människor så såg jag ett sådant ansikte, som bara glödde. Jag tog mig lite långsamt & halv bestämt. När jag märkte att jag vart bemött på samma sätt så log jag lite lätt. Vi tittade på varandra i kanske tio-femton sekunder, innan vi hälsade. I det ögonblicket visste vi inte viken den andra var, men i samme känslosamma tanke kändes det inte längre som att vi visste vilka vi själva var för varandra. Det var uppenbart, en självklarhet; Vi sa inte så mycket, vi kramades vid & gick våra skilda vägar igen, det var bättre lämnat osagt, inte ifragasatt eller genomtänkt. Vi kände varandra, vi hade glömt varandras namn, men känslan var den samma. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 10

Veckans är försenad! Jo visst var den det, ni behöver ju inte börja grina. Jag har faktist haft en väldigt upptagen helg. Jag har verkligen gjort allt man ska göra på helger; Allt det jag alltid gör på helger. Jag har lagat mat, druktit gott vin, tagit en virre men farsan, spelat gure, gått promenader & halvsovit i soffan. Lite gubbigt av mig men allt annat vore ändå orimligt som Redaktören. Så därför får ni stackare en Veckans skriven på en måndag, ni kan sluta maila mig att Veckans är sen nu. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att ni läser <3

Vecka 9

Jag har en liten bok i min jackficka, så varje gång jag känner för att läsa så kan jag sätta mig lite vart som helst & läsa. Extremt praktiskt, det fick mig verkligen att tänka: Vad mer kan jag ha i min jackficka? Varje dag äter jag minst tre bananer, så nu ligger det minnst tre bananer i min jackficka varje dag. Varför skulle jag sluta där? I onsdags stoppade jag ner mina bananer, en macka & den lilla boken, bortsett från solglasögonen, snytpappret, nycklarna & mitt passerkort så var det ett stort tilläg. Jag kännde mig som en vandrande ryggsäck, vilket är en extremt udda men mäktig känsla. Så i fredags slog jag alla rekord & stoppade min matlåda i fickan & nu kan jag inte sluta stoppa större & större grejer i min ficka, jag börjar få ont i mina axlar.

Vecka 8

Att vara ensam är lite trist & tråkigt & alldeles, alldeles underbart. I helgen planerade jag på att vara ensam. Jag förberedde mig med en flaska vin, några burkar öl & potatis gratäng. Jag kände direkt njutningen av tystnaden när jag vaknade till solljuset utanför fönstret. Redan då visste jag vad jag hade frömför mig: Absolut ingenting. En helt underbar känsla, vilket lugn man känner i sig. jag hade stängt av luren hela morgonen, kokade kaffe & njöt av sällskapet av tystnaden. Vid ungefär 17:00 kände jag för att ta en dusch, men samtidigt kände jag mig riktigt sugen på en öl. Så jag slog två flugor i en smäll & tog en öl i duschen, det var en renande upplevelse. Att känna värmen från duschen samtidigt som jag kände kylan från en svalkande öl. När jag klev ut kände jag mig hungrig så jag slängde in en potatisgratäng i ugnen samtidigt som jag drog på mig mjukisbyxor & hoodie. I väntan på min väldigt ensidiga middag hällde jag upp ett glas vin & slängde upp mina fötter på soffbordet. Efter vad som kändes som några sekunder var potatisgratängen klar, jag slängde upp allt på en & samma tallrik, dränkte den med på tok för mycket chilli bea. Efter en timme eller två senare hade jag ätit upp en potatisgratäng för en hel familj & efter ytterligare en timme eller två så var vinflaskan också slut. Utöver det så var jag också helt slut, så från hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 7

Varje morgon när jag går till jobbet ser jag samma grabb. Lite längre än mig, mustasch & grå jacka. Jag känner inte honom. Jag har ingen aning om vad du heter, vad du gör eller vad du känner. När vi ser varandra brukar vi ibland le & ännu mer sällan nicka. Du brukar oftast titta i backen men det är okej, vi har aldrig hälsat på varandra. Vi har aldrig pratat. Jag vet att varje fredag eftermiddag brukar du gå över bron vid 16:08. Förra fredagen du inte gjorde det fick jag ont i magen, det vart svårt att andas & jag började nästan skaka om händerna. Du kanske bara var sjuk, är på semester eller kanske bara tog ett tidigare tåg; Du kanske hade gått bort. du kanske avled igår kväll. Om det var sista gången jag såg dig vet jag inte än. Jag har inte kunnat slappna av eller slutat tänka på dig, fastän jag inte vet vem du är. Jag hoppas jag ser dig nästa måndag morgon. Lika så hoppas jag att jag ser killen som öppnar pressbyron på morgonen, tjejen med den gröna väskan som brukar vänta på bussen, de två äldre damerna som alltid går tillsammans, den unga killen som alltid kliver ut för porten när jag går förbi & de två byggarbetarna som brukar dela den blå termosen påväg till jobbet. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 6

Jag äter samma äggmacka till lunch varje dag, jag tränar fem dagar i veckan, jag går & lägger mig runt nio på kvällen & jag tittar om samma serier orimligt mycket. Jag låter som en extremt trist människa; men ändå är jag så nöjd. Jag älskar min enkla vardag, min fantastiska jobb & min goda äggmacka till lunch. Ni vet när man går på toa hemma & kan låsa dörren utan att tänka eller ens se. Jag känner likadant med min morgon rutin & kväls rutin. Jag har blicvit så bra på att göra allt jag ska göra, i en effektiv ordning & på ett effektivt sätt. Jag lever mitt liv på autopilot hälften av tiden, jag har nått den perfekta balansen av att undvika det tråkiga & uppleva det roliga. Från den fantastiskt tråkiga vardagen & med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 5

Glöm inte att vara glad. Jag brukar vara stressad & upptagenen en hel del nu för tiden, på den fritiden jag har brukar jag oftast ta itu med de små problemen vi alla har i vardagen. Måste köpa en ny matlåda, måste laga den där byrålådan eller liknande; måste måste måste. Jag måste må bra också, så inte bara till er utan till mig själv också. Från hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser & glöm inte att vara glad. <3

Vecka 4

I fredags efter jobbet slängde jag mig iväg mot den ökända pluggstaden Uppsala. För i den lilla staden finns min nyinflyttade kusin. Där bor hon i sin egna lägenhet, med sin egna vilja & med sin egna styrka. Jag han inte knacka på ytterdörren förens hon stod redo & öppnade för mig. En stor kram som vanligt stod då på agendan innan vi fortsatte in i vad som nu kallades, Kusinens Lägenhetshus. VI kom fram till en utav alla de dörrar i den lite lätt sjukhus liknande korridoren, hon stoppade i nyckeln i nyckel hålet & sade, "Välkommen hem till min lägenhet, Melvin". Med en varm känsla av trygghet blandat med en uppiggande känsla av oro kliver jag in i lyan. Den var mycket riktigt, Kusinens lägenhet. Alla de pryttlar & alla de saker man bör ha i en lägenhet var precis i den stilen av min kusins. Precis så som jag tänkte mig att hon kommer vika sina handdukar hade hon gjort; precis så kändes så rätt. När jag var liten kändes det som om vi alltid skulle vara små. Mamma & Pappa skulle alltid vara de vuxna & vi skulle alltid vara barn. När vi satt på golvet hos Farmor & Farfar & lekte nån form av lek kändes det som att precis så skulle det alltid vara; Vi är barn & så skulle det förbli. Så att stå här idag, med min lilla lek kamrat till kusin, att se henne bo i sin egen lägenhet är att inte vara barnen längre. Känslan att det som har varit är förbi & att det aldrig kommer igen skrämmer mig, men det gör det också så otroligt speciellt. Att jag har fått vara barn på golvet hos Farmor & Farfar med dig, min underbara kusin. Grattis till lyan, snart är det min tur att bjuda hem till på middag i min alldeles egna lägenhet.

Vecka 3

Jag är extremt lätt inspirerad. Det är precis sådana människor som jag som gör att influensers kan influenserna & för det ber jag om ursäkt. Det räcker med att jag tittar på en film, om jag tycker den är bra blir det min personlighet för den kommande veckan. Jag skäms lite gran över hur lätt påverkad jag är på så sätt; att jag är en produkt av system. Precis så som alla andra pojkar i ung ålder så har man haft sin Fight Club period, Breaking Bad period, ja egentligen vilken larvig manlig förebild som helst. Behöver knappt vara en förebild bara en rejäl karaktär, då kommer jag oavsett om karaktären är bra eller dålig ta efter på något sätt. Vilket i sin tur inte alls är bra, jag vill ju vara jag, inte en produkt eller ett resultat av någon annan än jag. Att sitta & skrolla Instagram & se alla de personer, karaktärer, situationen & allt där ibland jag kan vara men inte är gör mig orolig. Om det nu är Fear Of Missing Out eller inte så blir jag nervös när jag tänker på att det jag vill vara men inte är; allt det jag kan vara men inte blir. Jag vill vara allt som är fint & allt som är vackert, men det går inte, då jag bara är mig själv. Att vara mig själv innebär ibland att vara allt som är fint & vackert, men jag är aldrig densamma som jag var minuten innan. Att alltid ändras, förändras & påverkas innebär att aldrig bli den man var förut, jag är konstant en ny version; bättre eller sämre. Den enda tryggheten jag funnit är att jag alltid kommer förbli den jag är. Det är det man kallar för identitetskris & den mina vänner, har jag just upptäckt! Så med det krisande hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 2

Ibland önskar jag att jag var bättre på saker. När jag jämför mig med andra så känner jag mig aldrig riktigt bra nog. När jag spelade gitarr kände jag mig aldrig bra nog, när jag programmerade mina projekt kände jag mig aldrig bra nog & inte ens när jag klädde upp mig kände jag mig bra nog. Då mår man ju rätt jäkla sämst, när man aldrig kan känna sig bra nog. Så jag gjorde det jag brukar göra när jag känner mig under vädret; jag hörde av mig till Polaren Vincent! Efter en helg med diverse konversationer om lite allt möjligt, som vem av oss som passar bäst i slips, hur många köttbullar som är lagom eller vad den komplexa betydelsen livet har för oss. De mesta vi gaggade om har jag redan suddat över & minns vagare ju mer tiden går men en sak Vincent sa minns jag, & den tar jag till mig... "Om nån gör något "bättre" än mig så ser jag det bara som "han gjorde det annorlunda jämfört med mig". Bara sedan jag kom hem idag har jag mått bättre av den tanken, han har något vist i sig ändå. Så från Vincent till mig & från hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 1

Vad kul med ett till nytt år & en till ny design på våran vackra tidning. Kul att ha er här, läsande, underhålla & beundrade. Det är riktigt skoj faktiskt. I år blir det lite nya bullar. Nya bullar på så sätt att Redaktören är upptagen med att vara världens bästa IT-tekniker på heltid. Det innebär att jag har mindre tid att sitta & koka ihop fantastiska skrifter. Det innebär inte alls att kvalitén kommer gå i botten, endast att längden & mängden kommer minskas. Jag är intro orolig, inte det minsta! Jo för Finarkivet har TVÅ nya skribenter som sitter extremt redo att börja knappa på tangentbordet. Må veckans vara kort & vacker & låt kulturen & sporten blomstra! Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

2023,,

Julkalendern 2023

Vecka 48

Sista veckans för i år, fan vilken grej. Sen vecka tre har jag suttit & kokat ihop skräp post på kvällar & nätter. Lagt upp på morgonkvisten samtidigt som jag surplade i mig en kopp svenskt kaffe. Jag har suttit livrädd för idé torka & jag har suttit & skrattat åt mina egna skrifter. Vi har även designat om från svartvitt till lite mer Gubb Core för en mysigare läsning. Jag vill inte heller glömmer nämna att jag har fått hjälp från alla håll. Bland annat Hiro som har tagit över & skrivit några veckans, design tips av Tomas från plugget, moral support från polarn Vincent & motivation utav de som skrattar åt mig för att driva en tidning gratis med få läsare. Fastän det har vart ett skit år rent ekonomiskt är jag ändå väldigt nöjd över allt arbete jag själv har lagt på den här underbara skräp tidningen. Vi har till & med fått en utökad armé av skribenter, inte vilka som helt heller. Vi har fått Sne Shomme som sport skribent med planerad debut 2024, en otroligt sportintreserad kille i mustash. A$AP Tjocky som kulturskribent med planerad debut 2024, en mycket välkulturerad filur. Båda influenciella twitter figurer. Jag blir fortfarande lika lycklig varje gång jag ser att någon läser de jag har stressat över att få skrivet. Jag hoppas att de blir lika glada över den torra humorn vi på Finarkivet erbjuder. Med de mesta sagt & resten bortglömt att nämna säger vi nu med hjärtat mitt till hjärtat ett,, tack för att du läser.

Vecka 47

När jag jobbade som butiksbiträde på Maxi i Tumba så fick jag sparken inom fyra arbetspass. Det låter som någonting man inte bör vara stolt över men än sitter jag här idag & är lite små mallig över det. Jag var helt enkelt för dryg & totalt icke kapabel av att tala med kunder. Jag tyckte jag var rätt kul men Bogdan, butikschefen tyckte möjligtvis motsatsen. Det var under första passet en äldre dam frågade vart hon skulle hitta ljusstakarna till vilket jag svarade att vi endast hade ljus lösa stakar. En annan gång var det någon stackare som frågade om ananas priser till vilket jag svarade att varannan ananas är någon annan ananas annars har vi ett lass lågklass annans men också mammas favorit annans vars smak är kass men om du är sugen på en annan annans får du fråga någon annan någon annanstans. Under tredje passet var det en liten filur som frågade vart vi hade kalendrar, då var jag för första gången rak & svarade att de var framme till höger, men jag kunde inte låta bli att nämna att alla våra kalendrar inte hade tisdagar & fredagar i dem. På det fjärde & sista passet när jag satt i kassan så kom det en pojke i kanske tolv års åldern. Han lade upp en påse lösviktsgodis till vilket jag snabbt nämnde att vågen var paj så vi tar betalt 2:- kr styck istället. Han fick panik & började räkna alla godisar i den här kanske niohundra grams säcken. Strax efter det fick jag sluta fyra timmar innan planerat vilket jag endast såg som positivt. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 46

Ibland när jag har tråkigt i en längre period… Då blir jag en roligare person för att underhålla mig själv. Jag kan till exempel ta låtsas samtal framför folk & säga saker som ”Nä den dog i helgen… Ja, jag trampade på den..” endast för att se deras miner. Jag blir även väldigt social av mig, så fort någon stirrar eller endast tittar mig i ögonen brukar jag vara extremt snabbt på ett glatt: ”Tjabba!.” Oavsett om de har en glad min eller inte; det är oftast roligare om de är lite små sura. Jag tror aldrig jag har fått ett glatt tjabba tillbaka där emot, en gång fick jag ett tystlåtet litet: ”tja,,” men inte mer än det. De flesta brukar endast titta bort & höja volymen i sina luft poddar. Om jag fortfarande inte är underhållen nog brukar jag gå steget längre & låtsas känna igen en person för att se hur långt jag kan ta det. Om jag kan få reda på namnet så får jag en poäng, vart personen jobbar är två poäng & om personen säger att den känner igen mig med är tio poäng. Efter det brukar jag oftast känna mig hyfsat glad & nöjd. Prova ni med med det & med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 45

I måndags fick jag ett samtal av min närmsta kollega. Han var sjuk. Hela veckan har jag kämpat enasm på kontret, visst har jag två kollegor i finnland; men de sitter mest & gör sådant finnar gör. Jag har också känt mig sjuk, snart i två veckor men inget som stoppade mig från att dra mig ur sängen på morgonen & slänga mig in på tunnellbanans blåa linje. Utöver det så har vi även hållt på & mixtrat med hela landets klockor. Det är endast för att vara lite elaka mot oss som bor i ett redan kallt & mörk land som vi gör det. Varje morgon när jag går upp klockan sex är det redan väldigt mörk, det hinner möjligtvis ljusna till, till då jag öppnar dörren till kontoret. Efter lucnh försvinner mitt intag av D-vitaminer. Mest jobbigt måste de vara för de laktos intoleranta: som inte kan kompensera med mjölk. Inte bara att det är mörk men det har också snöat & smått piss regnat, jag fryser om mina små öron vid åtta plus grader. Jag säckar ihop när jag måste vistas i väder så som det svenska. Att SMHI har mage att hota oss oskyldiga svenskar med gula varningar & obalanserat väder är orimligt. En anna grej som har hänt just mig, & det är bara för att retas med mig, det är att min sula i min högra sko har gett upp. Jag tror det var i tisdags när jag gick omkring så började sulan glida bakåt & vips! Så flög sulan rakt ur skon ch landade försiktigt bakom mig. Jag skenant vänder mig & plockar upp den för att sedan sätta mig ner & pilla tillbaka den där sulan. Efter det har det fortsatt så, lite hipp som haver så flyger min sula ut. Jag har kommit till det stadiet då att jag bara örjr gråta när det händer. Vilken jobbig vecka det här blev, jag måste vara helt slut. Men icke! Nä för jag är glad. jag är så glad att jag står & dansar till I Will Survive på perrongen, jag är så glad att jag nästan skakar på stjärten när jag går & jag är så glad att jag visslar när kissar. Jo för jag är kär, & att älska någon som älskar en tillbaka är en sån underbar känsla. Ni kan kalla mig; Herr Positiv, för jag älskar mitt liv & det är som vanligt med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser

Vecka 44

Nu i helgen när jag satt & mumsade på min höstiga gubb lunch kom jag att tänka på en hel rad al olika grejer. Mest Falukov & dalarna, men också på en annan liten grej. Det är allt Allhelgonadagen nu på onsdag. Om jag har lärt mig en sak om just Allhelgonadagen, så är det att så fort den är över; då är julen här. Jag känner mig inte tillräckligt döv för att vara berädd på Mariah Carey & svenska remakes på jul låtar. Jag är hyfsat redo för Mean Girls & varm choklad, men annars är ag inte redo alls. Därför bestämde jag mig för att få ut allt vemod om vintern, julen, mörkret & kylan. "Hur gör man bäst det?" tänker du nu. Jo, genom att göra samma saker varje år så att allt känns familjärt.
Nu när julen nalkas mår vi alla lite sämre, man vill bara komma bort & sola på stränder. Men oroa icke, för i jul kommer Finarkivets Julkalender.

Vecka 43

När jag gick i plugget förstod jag snabbt som en sexåring att killar & tjejer behandlas olika. Jag förstod aldrig riktigt varför men så var det. Tjejerna var skötsammare än killarna från ett generaliserat perspektiv, det kan inte många säga emot. Däremot så kändes det så jävla fel, när man var en av de där killarna som skötte sig, som inte spela boll på rasten, som tyckte om matteprov & som ville rita med tjejerna. Till & med efter några år förstod jag fortfarande inte varför det var så uppdelat, varför det inte var någon tjej som spelade boll på rasten & varför det inte fanns en kille som satt & ritade i hörnet av klassrummet. Det tog sin tid men någon gång i årskurs åtta förstod jag, då förstod jag äntligen vad skillnaden var på en tjej & kille. Det var när jag hade utvecklingssamtal med min idrottslärare & fick höra, ”Men du är kille, du kan inte ha ätstörning.”. Där & då förstod jag direkt, ja juste, jag var ju kille. Jag skulle ju inte sitta inne & rita, jag skulle spela boll. Jag var ju kille jag skulle ju Inte ha ätstörning, jag skulle ju tävla med de andra killarna om vem som åt mest köttbullar på lunchen. Jag är ju kille, jag skulle inte gråta när ett prov gick åt helvete. Jag skulle vara tuff & stark, jag skulle nästan vara elak för att passa in. Nu, kanske sex-sju år senare, har jag fortfarande inte sagt något. Därför vill jag nu säga ett väldigt tydligt Fuck You till min idrottslärare i åttan, du vet precis vem du är. Jag vill även säga till er lärare, men också elever, gör något för fan. Ni som vet precis vad som händer & tittar glatt på när du säger ”boys Will be boys”. Det finns många termer för det här & jag gillar inte att använda många av dem, mest för att jag inte förstår alla rakt av. Men jag vet hur blödig jag, som en av de killarna, skulle bli om endast en kille lik så som mig; kunde utan rädsla, sätta sig inne & rita. Med det tunga hjärtat mitt, till hjärtat ert,, tack för att du läser

Vecka 42

Som en pojke på arton år känner jag mig redan ung. Men jag har aldrig känt mig så ung som efter en helg i Göteborg på en kickoff med kollegor som är för det mesta över fyrtio hela vägen upp till Bengt som är sextiotvå. Efter luncher & middagar med många flaskor öl & dyra vinflaskor så har jag ändå börjat känna mig som en arbetande fyrtioårig. Med samtalsämnen allt från att implementera nya system till vilken typ av potatis som Andreas föredrar passade jag in. Jag fick gissningar på att jag var tjugofyra, tjugofem eller liknande. När jag väl visade upp ID så trillade de flesta av stolen. Nu har jag även skrivit ytterligare en torr veckans med alkohol i blodet & jag kan inte säga mycket annat innan jag somnar så hör kommer den: Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser

Vecka 41

Polaren Vincent har senaste månaden varit ute på en tågluff i Europa. Helt själv åkte han ut för att uppleva känslan att vara en liten pojke i en stor värd. Förra veckan kom han hem & kunde äntligen duscha i sin egen dush & sova i sina egna lakan. Därför har vi nu i helgen firat Vincent’s återkomst med 16 liter öl, 2 flaskor gin, hinkvis med onyttigheter & Mac n cheese. På grund av firandet har jag, Redaktören, inte hunnit planera & skriva en veckans. Men nu har jag lyckats få ihop det här hopkoket till text, så den får helt enkelt duga. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser

Vecka 40

Allting suger… Min bokhylla är stökig & det suger. Jag äger fler än 300 böcker & alla måste ha en plats i min & Matilda's etta. Jag älskar böcker, men det suger. J ag har förmodligen runt 200 klädesplagg, nästan alla tycker jag mycket om, men idag suger även kläderna. Jag hann inte sminka mig imorse, jag måste få ensamtiden att bara sitta & måla på mitt ansikte med lite musik i bakgrunden, noggrant med min noga utformade rutin. Att jag inte hann imorse, det suger. Jag behövde pressa mig förbi folk på en fullsmockad buss för att ta mig ut till dörrarna & det sög. FLYTTA PÅ ER. ÅK INTE MIN BUSS. JAG VILL VARA SJÄLV!!! Jag vill inte vara för själv & det suger för Matilda är på jobbet. Kan inte hon bara komma hem & ta hand om mig? Det suger att jag inte gick till jobbet idag, jag som var så taggad. Det suger att jag kände mig sjuk. Det suger att man måste jobba. Det suger att jag inte är känd, om jag hade varit det hade jag kunnat sitta hemma & få pengar för det. Det är dimma ute, det suger inte. Horisonten försvinner in i sitt draperi, jag försvinner in i täcket i sängen. Jag rullar in mig som man rullar en pannkaka, endast huvudet sticker fram. Mobilen ligger platt på sängen, Gilmore Girls spelar på låg volym. Huvudet klarar inte mer, jag mår illa, jag gråter. Det suger. Jag har pms. Det suger mest.

Vecka 39

Varje vardagsmorgon när jag kliver ur sängen är jag alltid lika motiverad till att ta mig till jobbet. Inte för jobbet i sig kanske, utan en liten katt som jag träffar varje morgon. Utanför min lägenhetsport väntar alltid en vit, mycket söt, katt på mig. Vi brukar mest diskutera vädret eller de priserna som vi tycker har blivit för höga men det händer ibland att vi pratar om en ny film vi båda har sett under helgen. Hon vandrar med mig hela vägen till tunnelbanan där vi säger adjö, & fortsätter olika vägar. Jag brukar ibland undra över vart den mystiska katten tar vägen under dagen, om den har någon annan att prata precis som den pratar med mig.
Eller är jag speciell? …
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 38

Det är höst. Det är ingenting åsikt eller hittepå, graderna är tydliga. Själv föredrar jag vintern över sommaren, samt hösten över våren. Framför allt för att allt känns mycket tystare på vintern än vad det gör på sommaren. Ljudvågorna rör sig mycket långsammare när det är kallt & ännu långsammare om det snöar. Visst är det skönt med tjugotvå grader & sol, men jag fryser hellre om fossingarna är att bli en vandrande fontän under varma dagar. Hösten föredrar jag också över våren, med en väldigt enkel anledning. Våren är endast ett långt tråkigt förspel till sommaren, & hur kul är det att ha ett så pass långt förspel när sommaren består av sextio procent regn. Det är precis så som att den vanliga lögnen killar i arton års åldern drar, det slutar bara med att man blir besviken. Därför föredrar jag den kalla, trista & mörka delen på året. Då har jag inte ens nämnt att halloween & jul är så ofantligt mycket bättre än påsk & midsommar. Den största anledningen till varför jag känner mig själv som mest mig själv under hösten & vintern är ändå att jag kan leva upp till mitt smeknamn, “Farfar” under den delen av året. Jag kan bära mig uråldriga skinnpaj, jag kan bära mina tuffa vinter pjuck, jag kan bära mina pensionärs solglasögon i vintersolen, jag kan bära min gula fula mössa, jag kan bära mina vinter handskar & ha de fastspända till jackan så jag inte tappar dem, jag kan ha min använda näsduk i vänster jackficka, jag kan ha min på tok för långa halsduk hängandes rund om mig, jag kan ha dubbar på pjucken så jag inte rasar samman när det är halt & jag kan till & med lyssna på ' julmusik utan någon skam som helst i kroppen. Det är någonting så otroligt mysigt att vara en trist tönt. Med en trist veckans välkomnar jag en trist höst & självfallet… Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 37

När jag bodde i en liten lägenhet inne i stan så hade jag en oerhörd jobbig granne. Hon var kanske runt sexti-sjutti åldern sådär & väldigt kristen. Hon tyckte inte alls om den homosexuella killen på våning tre som hon såg som en djävulsdyrkare men hon tyckte inte om mig heller. Varför hon inte tyckte om mig var av flera olika anledningar. En av dem var att jag lyssnade på hiphop-& rockmusik med balkongdörren öppen vilket hon inte alls tyckte om när hon satt där ute med en kopp earl-grey te med på tok för många suketter i. Men en annan var också att jag en gång förra året ifrågasatte hennes metod att jaga iväg husdjur eller fåglar i området. En eftermiddag på väg hem från jobbet såg jag henne vid innergården, hon jagade en katt med kvast samtidigt som hon svängde & slängde den efter kattstackarn. Jag röt till, kanske lite väl högt, men med goda anledningar. Jag försökte förklara att hon inte kan skada andra djur endast för att hon inte tycker om dem. Hon drog någon ramsa om hur man inte kan lita på katter & hur de stör omgivningen. Jag fortsatte försöka förklara till inga resultat av förståelse, då skakade jag av mig ilskan & fortsatte in i huset. Nu, efter några veckor, såg jag henne igen vid äppelträden vid innergården. Hon höll en liten burk som hon klämde ur någon sorts vätska ur, rakt ner i korgen med frön andra grannar hade satt ut för fåglarna. Då gick jag försiktigt fram & frågade lite lätt: “vad gör du för spännande” & med en lycklig ton fck jag tillbaka svaret, “Jag häller i gift i fågelmaten så att de dör av, de låter ju så förskräckligt på mornarna. Du vet att alla fåglar är djävulens öron?”. Med ett brinnande hat för den lilla tanten ville jag banka in skallen på henne, men istället nickade jag bara med; “ja, jo”. Jag, där & då, vände jag om & gick tillbaka till bilen jag parkerat på gatan utanför lägenhetshuset. Jag åkte iväg till närmsta djurbutik, frågade direkt efter vanlig fågelmat; köpte två säckar & åkte hem igen utan att fundera riktigt på vad planen var. När jag kom in på innergården var hon borta, då bytte jag snabbt ut den maten i den lilla korgen & slängde den maten hon förgiftat i sopnedkastet på väg upp till min lägenhet. Jag kommer in med säckarna & utan att ta av mig skorna går jag rakt ut på balkongen. Jag tog för givet att hon hade gått & lagt sig då klockan var 20:36. Jag häller då ut alla de frön jag köpt ut över hennes balkong, så att det blev en stor hög. Redan då känner jag mig nöjd men jag fortsätter med den andra säcken & ser hur högen växer ut över hela balkonggolvet. Lyckligt gick jag till sängs den kvällen för att vakna nästa morgon med att hon grät & gormade över att djävulen har hämnats sina fåglar. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 36

Att plocka svamp

Någonstans mellan att flytta hemifrån & känslan av att kanske passa bättre in med vuxna än med barn, suddades min ettriga tonåringshjärna ut. Det var slutet på min slutna, syrliga era. Jag snäser inte längre åt mamma när hon frågar ifall jag vill hitta på någonting med henne, att jag ens någonsin har gjort det är nu häpnadsväckande för mig. För en vecka sedan frågade jag om hon ville ut & plocka svamp någon gång innan hösten tar slut.

Med en plastkasse från Willys i fickan på regnjackan & gummistövlar på fötterna tar jag mig vid nio mot mamma & pappas hus. Mamma berättade på telefonen att hon har ordnat mackor som vi ska äta i skogen. Min moster sitter i köket & skrattar, mamma packar ryggsäcken.

Skivlingar löper längs skogsstigarna. Ibland bryts tystnaden av en borr någonstans långt bort, ibland av några löpare som springer två & två iförda neonfärgade kläder.
"Man ska vara försiktig med skivlingar", säger mamma. "Man vet aldrig vilka som är luriga."

I mossan under en tall hittar vi trattkantareller, vi fnissar medan vi plockar. Inte minns jag att svampplockning var så här exalterande. Vi går i branta sluttningar & puttar omkull svampar med tåspetsarna.
"Jag har aldrig sett en sådan där förut", säger mamma.
"Tror du att det finns någon slags app som kan identifiera svampar, hiro?"
"Ja, det tror jag", svarar jag, & det fanns det.
Med tre halvfulla påsar traskar vi långsamt hemåt efter två & en halv timme. Vi hälsar på några får i en hage. “FÅR INTE MATAS ELLER KLAPPAS” står det på en skylt.
"Jag vill nästan göra det ändå", utbrister mamma. "Ta ett kort & skicka till pappa!"
Vi slår ned några äpplen med en kvist, ett landar i leran.

Sedan lagade jag svamppasta men mådde så illa att jag behövde ringa & fråga mamma ifall hon var säker på att hon inte råkat få med någonting giftigt.
"Ja, helt säkert. Jag rensade dem noga."

Vecka 35

Jag hade en dröm, i drömmen var jag större än alla de jag inte tyckte om. Jag såg killen i kassan som kallade mitt snus för tjejsnus, han var liten. Jag såg min barndomskompis som snodde min Batman figur, hon var liten. Jag såg min granne som spelar klassisk musik med en trap remix & höjd bas, han var liten. Jag såg min matte lärare från gymnasiet som inte tillät elever använda hörlurar, hon var liten. Jag såg dörrvakten till baren jag inte fick komma in på, han var liten. Alla var pyttesmå & jag var jättestor. I min dröm var jag jättestor.

Vecka 34

Förra torsdagen hjälpte jag min mor att flytta en byrå ut till hennes garage. Vikten på den helt tömda byrån fick mig att tro att den var gjord på 1800-talet med extra mycket vikt i materialet. När jag befinner mig precis utanför garaget så hörde jag en sådan där cartoon network sound effect när den lätt överviktiga karaktärens byxor sprack. Livrädd för att göra ett skämt från ett scooby-doo-liknande program så känner jag på min stjärt, & mycket riktigt så har det hänt mig. Jag ser mig om & ser att grannen står & stelt tittar åt mitt håll, utan att tveka yttrar jag mig ett litet “Hej påre.” för att sedan bära in byråskiten i garaget. Efter många oroliga miner från min mor lyckas jag till slut ta mig därifrån & på pendeln. Det var lite ovant att ta pendeln då den inte har gått på en månad, men nu känner jag äntligen att jag kan resa lite här & var i Sverige. Jag sitter lite lätt genant & lyssnar på min tuffa spellista på Spotify. Framför mig ser jag några ungdomar som alla ser ut att vara sexton sittandes på varenda rad. Ingen sitter riktigt bredvid varandra & alla tittar strängt i backen. Sen ser jag även hur alla sitter med några vita papper i famnen & tror då att det antingen är en kult eller ett gäng ny rånade stackars barn med tanke på hur nervösa & förstörda de såg ut att vara. Utan en enda tankebana på det så slår det mig till slut, skolorna har dragit igång igen. Det är bara ett hopkok av första års elever som fick sluta tidigt. Jag tittar trött på luren & ser att jag fortfarande får notiser från min Tweet om hästkött & undrar vidare på hur folk blir så upprörda när man inte äter samma saker som dem. Efter ytterligare några stationer så hörde jag något som fick mig att få en PTSD-panikattack. Jag ser hur en ung mamma kliver på med en bjässe till barnvagn, runt fyra hundradelar av en sekunder efter det hör jag en till. Jag vänder mig om & där står två stycken män med varsin barnvagn. Alla barn har på något sätt lyckats starta en kör där de skriker i takt med varandra. Hur kommer det sig att alla nya mammor & pappor tycker att det är en jättebra idé att ta ungen till Odenplan? Ungen kommer absolut inte uppskatta utsikterna i Stockholm. Tur nog var nästa station TC, med en blandning av ilska & ängslan ställer jag mig raskt upp & kliver av. Jag går i takt till min tuffa musik i lurarna & tar mig till Lager hundrafemfisju på Drottninggatan. När jag kommer in i butiken får jag direkt frågan om jag behöver nya jeans. I den sekunden kom jag på att jag nu har flashat halva drottninggatan min lilla stjärt. Att 200 stackars människor har sett mig strosa runt som ingenting var en märklig känsla. Jag säger i alla fall ja, & fnissar lite stelt. Butikssäljaren guidade mig till jeans sortimentet där jag börja kika efter schyssta jeans som skulle matcha med mina tuffa pjuck. Jag provar några & bestämmer mig för ett par jag tycker om. Jag köper tre stycken precis likadana, tackar ja till en påse & kvitto & tar mig ut ur butiken. Jag smyger runt hörnet & vid en liten lastplats så slänger jag av mig mina gamla byxor & sätter på mig de nya. Med de nya byxorna mina till hjärtat ert,, tack för att ni läser.

Vecka 33

Sverige, landet som välkomnar sin turism med en box till slott(en vacker box) & en kullerstens ö befolkad av utländska säljare men också äldre hederliga butiker & pubbar. Svea rikets välkomst, ett år som nu, verkar däremot ha lagt sitt fokus på en uppvisning av sitt fina veder väder. Svensk sommar, å så skönt! Den fina skärgården, de varma dagarna vid stranden & inte får vi glömma de vackra solnedgångarna; Nej förlåt, jag menade en Svensk sommar, veckor utan glimt av sol, mulet är den nya trenden & om du har tänkt ha shorts får du tänka om. Man slipper ju dock tvångstankarna att ta sig till stranden & där finna sig i mitten, omringad, av bedrövligheter. Till höger, vårdslösa ungar med sina på tok mycket värre föräldrar. Till vänster, en garanti om det är klippor, hittar du de nyblivna tonåringarna, du vet de som tror att de har blivit coola för deras nyfunna “intresse” för antingen förkastlig rap eller vanliga radiolåtar. Förstå mig inte fel, radiolåtar är bra (tidvis) men man ska faan inte känna sig unik om man lyssnar på dem. Men jo visst, alla ska få njuta av den fina solen. Som sagt nu under vår fina "rekordvärme" så slipper vi allt det där, det är ju fördelen med storm som vardagligt väder. Med det sagt påbörjar vi nu en ny vecka, en vecka då sommaren närmar sig sitt slut & en vecka där de olika väderapparna har satt sina chansningar på ett förbättrat väder. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 32

I söndags bestämde jag mig för att baka en pizza. Jag flög iväg till hemköp, där jag parkerade bilen på en parkering med en imponerande perforering i. Jag ramlar in i butiken & börjar min jakt efter degen. Jag virvlar förbi några hyllor & kommer in till hygien-hyllorna. Jag saktar då ner för att lägga en till två getögon på pryttlarna i hyllorna. Till höger finns damartiklar, i vita & rosa flaskor erbjuds fantastiska dofter som smultron, vanilj & jordgubb & mjölk & honung. Till vänster ser man endast svarta flaskor, där lukter som “sport”, “energy” & “pure game” erbjuds. Jag blir lite lätt nedstämd med tanken att jag som man förväntas att lukta lite unket nyduschad & springer vidare i butiken. Pizzadeg, tomatsås, ost, skinka & salami ligger nu i kassen när jag är på väg ut ur butiken efter att jag betalade svindlande priser för ett sådant fattigt köp. När jag kommer hem sätter jag på ugnen på 200 grader på inställning 3, det brukar vara den som ger pizzan en sån där mysig & krispig konsistens. Jag lägger ut degen på plåten, brer ut tomatsåsen fint & vackert för att sen hälla på osten. Osten är den viktigaste delen på pizzan, det är den som gör pizzan god, brukar jag säga. Sedan lägger jag på skinkan lite lagom över allt på pizzan för att kunna fortsätta med salami som topping. Det var en sån där riktigt billigt producerad halv-rasistisk salami med en rund liten stereotypisk italienare på. Det var den eller ett paket för sjuttio kronor, så då sunkade jag ner pizzan för att hålla budgeten i takt. Jag plockar upp plåten & lite osmidigt öppnar jag ugnen med en hand & den andra om hållandes pizza-plåten. Jag säger högt för mig själv, “& skjuts in i ugnen” samtidigt som jag stoppar in pizzan. Efter femton minuter en kvart så plockar jag ut den nu vackert ångande pizzan. Jag lägger upp den fint på en större bricka & bär ut den till soffbordet, häller upp en halv liter läskeblask & slänger mig ner bland soffkuddarna. Slår på Breaking Bad för tredje gången & börjar slafsa i mig. Det var en helt vanlig söndag med aktiviteter som alla vita män i min ålder gör. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 31

Förra söndagen kände jag mig trött & okreativ, kanske för att jag gick & la mig sent & drack kvällen innan. När jag skulle skriva veckans så bryggde jag en kaffe, hade i lite sockerfri karamellsirap, en sån där som ökar risken för cancer med 40%. Jag setade mig i stolen min & försökte inspireras. Istället så somnade jag innan jag hann smaka på kaffet. Det var en tumlare som tittade på mig i drömmen, det är typ en delfin som inte är lika ball. Eftersom jag kände mig okreativ så gjorde jag en lista istället för att dansa med tumlaren. Jag skrev den på ett blött litet papper med en sån där Harry Potter fjäder penna, måste bero på att jag såg två av filmerna under veckan. Jag skrev ner alla organ som tumlare har i ordning från högst upp till längst ner på deras ovala fiskformade kropp. Hjärta, lungor, lever, mjälte, magsäck, njurar, tarm, livmoder & urinblåsa. Eftersom jag inte har någon kunskap inom biologi eller marin liv så tror jag att det förmodligen är väldigt fel. Efter jag läst de jag skrivit la jag ner den i fickan & vaknade. Då bestämde jag mig för att låta mig själv vara okreativ & ibland bara skriva ner det man ser utan att tänka på om det är bra eller kreativt nog. Så jag skrev ner det som hände utan att lyssna på mina tankar & idéer & publicera det som veckans. Ni kan alltid läsa det som ligger i Arkiverat där det finns några väldigt bra veckans blandade med några helt okej som den här. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 30

Förra veckan den 26 augusti fyllde Finarkivet Ett år!! I ett helt år har jag suttit & skrivit en hel del skit men också väldigt mycket jag är stolt över. Jag har känt mig rolig, kreativ & smart men jag har även känt mig väldigt okreativ, trist & tråkig. Som redaktör har jag skrivit alla “veckans” skräpposter förutom kanske två eller tre som polarn min skrev. Det betyder att jag har skrivit runt 40 stycken hopkok av något jag har hittat på, vilket har varit väldigt roligt, stressigt, lärorikt & energikrävande. Jag grundade hemsidan min närmsta polare, hjälptes åt att designa layouten & började skriva. Polaren min programmerade mest backend-funktionerna medan jag skrev mest. Efter ett tag var han för lat så jag började skriva alla veckans skräpposter, vilket jag också har varit nära att göra. Jag utvecklade senare innehållet från endast veckans till en meme-sida som inte längre finns, en sportsida & en kultursida. Jag har också haft turen att hitta skribenter till både sport & kultur sidan, men de verkar ha lite tröga tangenter så istället för veckovis blir det lite mer sällan de skriver. Nu är Finarkivet en lanserad webbtidning med återkommande läsare. För att fira Finarkivet’s ettårsdag har jag jobbat extra länge förra veckan för att göra hemsidan ännu bättre. Jag har designat om den till en mer old-timey newspaper stil som jag så länge strävat efter. Jag har mer “design improvements” on the way, men det tar tid eftersom jag är lite fyrkantig när det kommer till design. Jag har även fixat en donation funktion, vilket rimmar. Jag som redaktör har lagt ner väldigt många helt obetalda timmar på en gratis reklamfri webbtidning men mina skribenter är också väldigt obetalda. Så nu kan man donera en krona eller två till de skribenter man tycker har gjort ett bra jobb eller till den personen som skrivit veckans om den nu var kul. Utöver det har jag fixat lite små grejer som runda hörn på knappar & liknande små grejer som man egentligen inte märker. Jag hoppas hjärtligt att ni kommer tycka om den nya designen samt de design uppdateringarna som kommer på löpande band. Jag hoppas också att ni läsare fortsätter läsa veckans & allt annat innehåll, men mest hoppas jag att ni tycker om vad ni läser. Jag kan inte bli mer tacksam för all support jag redan fått, jag är så oändligt tacksam för alla som läser det jag har att skriva. Jag är också tacksam för alla de som har slängt en snabb liten komplimang som “Den här veckans var bra!” eller “Jag tyckte om det du skrev om det här!" vilket har varit det som fick mig att vilja fortsätta arbeta. Att fortsätta skriva på den här töntiga, roliga, nördiga, kreativa & fantastiska tidningen. Puss & kram till alla finarkivister där ute, jag har aldrig menat det så mycket som jag gör just nu så låt mig säga; Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 29

Jag & polarn min har som tradition att tälta varje sommar. Endast vi två i skogen i ett litet litet tält sover vi tillsammans på ett väldigt o-homosexuellt sätt. Efter förra året var vi så trötta att ingen riktigt orkade packa ner tältet ordentligt, vi tryckte ner det i tält påsen & nöjde oss med det. Nu när jag i år igen förberedde mig för resan så sneglade jag på säcken som fylldes med ett opackat tält. Jag lyfter upp den & ur rasar vad som ser ut som ett ihop fallet tält, när jag plockar upp den igen ser jag att det då var ett ihop fallet tält, hinkvis med hål i. Jag suckar & bestämmer mig för att skylla på polarn min så jag slipper känna mig skyldig. Formulerar ett SMS där jag skriver: “Tältet är tots paj,, (det är ditt fel),, åker & köper ett nytt,, jag fakturerar dig senare.” & skickar iväg utan skam i kroppen. Med mod & hävd kollar jag upp vilket tåg jag ska ta in till stan, de går inte igen förrän den 14 augusti. Med mindre mod & hävd samt mer hat för SL kravlar jag mig in i bilen & med en otankad gammal Volvo börjar jag åka iväg. Jag känner hur plånboken i fickan börjar skaka av rädsla, bensinpengar & ett nytt tält kommer inte gå hand i hand med mina andra köpvanor som består mest av pepsi max, nudlar & snus. Väl framme kliver jag ut på en nästan helt tom parkering & rör mig mot den gigantiska låda till varuhus & butik, till & med jag byggde snyggare lådhus i Minecraft när jag var 13. Jag ser en skylt långt borta i taket, “Uteliv”. Perfekt säger jag högt till mig själv med en oroväckande självsäkerhet jag aldrig känt förut, jag svänger in vid hyllan & låter mina ögon leta fram “Tält” bland alla skyltar. Jag märker där & då att jag inte har en aning eller hum om tält eller liknande, jag har ju bara lärt mig använda farsans gamla påse till tält. Ut från skuggorna kommer en skepnad, jag känner hur hela marken börjar skaka när jag hör… "Kan jag hjälpa dig?”. Frågan ingen man egentligen vill höra men frågan en man alltid behöver. Allt mitt självförtroende rann ur fickan på mig när jag nervöst svarade, “Tält?”. Den lilla göken började då använda termer endast ett fåfäng med PHD inom tälterier skulle förstå. Utan att jag sa ett ord började han plocka ner saker från hyllan, han pekade på saker jag inte kunde förstå vad det var för något & berättade hur han hade behövt använda alla olika prylar & pryttlar när han var & tältade i Kanada. Han berättade om hur han hade tampats med björnar & klättrat hur många berg som helst. Han hade använt alla de här grejerna & att var & en hade räddat hans liv vid några tillfällen. Som okunnig såg jag upp till honom & hur mycket kunskap & erfarenhet han hade, jag kunde inget annat än lita på honom. Utan att jag visste om det hade vi nu kommit till kassan där han började skanna alla grejer, då fick jag mod till mig & frågade. “Behöver jag verkligen allt det här?”. Han log lite som en Disney skurk & nickade. Med en nu helt tom plånbok började jag packa ihop allt i en gigantiskt bra-för-miljön-påse & frågade lite casual, "har du något bra tips på tältplatser där man är lite ensamma?”. "Näe, jag har aldrig tältat” … Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 28

Alla vardagar jag kommer till kontoret tar jag en kopp kaffe, som alla svenskar gör på sitt trista lilla jobb. Däremot,, förra torsdagen hade det som inte får hända. Kannan var tom, så jag öppnade skafferiet för att koka ett nytt kompani kaffe. Gevalia säcken var tom, inte en smula kvar, men ändå var det en liten djävul som ställt paketet i skåpet endast för att retas med lilla mig. Arg som ett ostron som ska förtäras av någon som inte spelar moderatbandy & har en årsinkomst under medel ramlar jag ut ur kontoret & i höga hastigheter rör mig mot det där kaffe stället jag gick på dejt på för några år sedan. Svänger en snabb vänster in på Drottninggatan & blir bara mer & mer rasande då jag ser mer & mer folk som inte kan tvätta sig ordentligt. Nere till min höger ser jag den stora gröna skylten “espresso house”, det är som sveriges svar på ett drug den. Fylld med folk som klär sig som att de var på sista sidan av en hippie kopia av Vogue, där alla på något sätt har lyckats slå rekord i minst matchande klädesplagg samtidigt som de har lyckats skapa en helt ny kulör som nästan svider i ögonen. Väl inne hör jag hur alla pratar så som Meteorolog-Linda brukar presentera vädret på Nyhetsmorgon. Som att alla ville berätta något de inte alls tycker om själva men känner att de måste för att hängas med, fastän ingen av dem är i ledningen. I kassan står det en ung, förmodligen grovt underbetald, liten dam. Hon ser ofantligt sur ut men det hade jag också gjort om jag stod i samma pjuck. Herren framför mig kommer fram efter dryga fem minuter, där & då tror jag att Dumbledore har kommit på besök för att Weasley har kört in bilen i NK skylten. Orden jag fick höra från Herren framför mig fick mig att känna som att min gravsten redan borde vara beställd & jag bör redan sitta inne på ett hem. Aldrig i mitt liv har jag hört något så komplicerat för något så simpelt. Kassörskan suckar högt, tittar på honom som om hon ska spotta i kaffet & vänder sig om. Efter att hon har pillat på alla maskiner i hela köket så ställer hon fram en liten kopp & säger, “Hoppas det smakar….. Bitch” Jag kliver fram, livrädd som en katt som sett en gurka klämmer jag ur mig orden,, “En svart kaffe tack.” & inväntar en suck jag med. “Var det bra så?” svarar hon. För rädd för att ens fråga om kanelbullarna svarar jag endast ja & tackar. “Det blir 42 kr" säger hon samtidigt som hon vänder sig om, jag kräks. Jag blippar motvilligt mitt halvtomma kort, tar emot koppen & hoppas att den kommer med guld & rökelse efter att jag har betalat för lunch på IKEA med IKEA family special pris. Ärrad, arg & rädd går jag i en ro takt tillbaka till kontoret. Jag tar hellre med med kaffe i en fryspåse hemifrån än att gå igenom det här igen. Med det skrajsna hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser

Vecka 27

Midsommar är som Sveriges 4th of July, minus vapen & fyrverkerier. Alla grillar i hela området är tända redan runt lunch med öppna ölburkar på alla bord i huset. För att inte tala om middagen som planeras, middagen vi har tre gånger per år men som känns som mycket mycket mer. Det finns absolut inget mer svenskt än ett bord med potatis, sill & all annan mat man inte riktigt tycker om. Ändå så älskar vi det så pass mycket att vi har valt att äta precis likadan mat vid påsk, midsommar & jul. Jag skulle personligen inte kalla en midsommarstång en game changer från julgranen. När man väl sitter där vid borden med sin lilla sill & potatis så njuter man ändå, kanske inte alltid av maten som man kan tro, men också av sällskapet. Att varje år få äta samma svenska mat med de personerna man alltid har ätit det med är en sån betryggande tradition. Det kanske inte alltid är samma personer varje år men känslan är alltid densamma när man stoppar den där matjessillen man fick på extra pris om man var medlem på Lidl i munnen. Vi svenskar har alltid rotat fast oss i tanken att om man gör samma sak om & om igen kommer man sluta tycka om det man gör. Man blir kanske inte så mycket bättre på det man gör som man borde, men man är trygg i känslan av erfarenheten i hur man alltid har gjort det. Skål, & hej på er,, upp med glasen för en egentligen helt onödig tradition som vi snart kommer få se igen i form av julafton. Om mindre än ett halvår gör vi precis samma sak till en lägre temperatur & mörkare eftermiddag. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 26

Alla var lediga den här veckan så det vart inget ¯\_(ツ)_/¯

Vecka 25

Jag tror det var nån gång förra veckan, när jag satt hemma i lägenheten. När jag sitter med alla lampor släckta, mitt i natten, kommer den från köket. En blå liten fisk svävandes fram till mig. Jag tittade på den & den tittade på mig, efter sex sju minuter sådär så säger den något. ”Blub”.. jag blir livrädd & skriker tillbaka; ”fisk!”. Blub blub blub fisk fisk blub blub blub blub blub fisk fisk fisk blub blub fisk blub fisk fisk blub blub fisk fisk fisk blub blub fisk fisk blub blub blub blub fisk fisk fisk blub blub fisk blub

Vecka 24

Det värsta man kan göra som svenne är att glömma lurarna när man ska ut i kollektivtrafiken. Då måste man faktiskt vara närvarande & man kan inte glida iväg i tankarna på samma sätt. För mig där emot har det blivit en liten hobby att glömma hörlurarna på väg till kontoret. Det är så mycket roligare än alla Stockholms influensers skitpodcast där de pratar om hur många hästkrafter deras små elsparkcycklar har när de endast har 400 watt (0.536409 Hästkrafter). Att få lyssna på vem fan som helst in action är som att ha en premium verision av sveriges sunkigaste podcast. Då må höra lite dåligt & för det mästa är det bara skit som man inte kan skippa till nästa avsnitt, men ibland kommer guldkornen. Det är inte endast att lyssna heller, utan man kan även åskåda lite. Inte för mycket som en snuskhummer eller liknande, men 3-4 getögon brukar vara lagom. Att titta på de här filurerna när de borstar håret på morgonen, tar bilder på sig själva med catfish filter eller scrollar soft porr på twitter är alltid lika roligt. Gör man saker på allmänna platser får man ingen privacy policyn gäller i det här samanhanget. Under veckan har jag hört många fantastiska anekdoter & eskapader, så pass att jag nästan vill skriva en liten bok om alla tillsammans. Pendeln är där man inspireras mest, tunnelbanan är där man underhålls mest & bussarna är du du brukar bli som mest obekväm. Så ta an hörlurarna & var en riktig avlyssnare för en gungs skull, hitta balansen mellan Spotify & pensionärs gänget på pendeln. Med stämmorna deras till öron mina underhålls jag & självfallet; Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 23

Redaktören är sjuk belagd. När herr Redaktör blir sjuk blir han även trött & sur. Med de andledningarna har den här Veckans inte skrivits vilket vi ber om ursäkt för. Ni får mer än gärna tycka synd om herr Redaktör vilket får honoom att må mycket bättre. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 22

Morsdag är en gullig dag då alla kompisar lägger upp bilder på instagram, alla med samma cheesy caption. Men det är också ett rent jävla helvete för vissa barn. Precis som en maskros växer har barn i alla tider också vuxit upp. Precis som en maskros kan växa egenom asfalten kan ett maskrosbarn växa upp med en förälder som har ett missbruk, psykisk sjukdom eller som utsätter en för våld. Mellan 8 till 27 procent av alla barn lever med minst en förälder som har alkoholproblem⁽¹⁾, samtidigt som åtta procent av barn i Sverige har under uppväxten föräldrar med så allvarligt missbruk eller psykisk ohälsa att de får sjukhusvård.⁽²⁾ Att barn i det svenska samhället fortfarande växer upp i ett hem fyllt med oro & missbruk. Att barn inte vill gå hem då det är rädda för sin egen mamma. Att barn tar mer hand om sina föräldrar än vad de själva blir omhändertagna. Det är ett samhälle vi ovetande lever i. En klasskamrat, fotbollskompis eller kompisen som tar samma buss varje dag kan vara ett maskrosbarn. Maskrosbarn.org jobbar för att hjälpa de barn som lever i ett hem där de inte kan känna sig hemma. Om du kan går det att donera till dem, för att hjälpa arbetet emot osäkra hem för oskyldiga barn.

Länk 1 & Länk 2

Vecka 21

Vi som svenskar har det inbyggt i oss att minst en gång i månaden bli jävligt sugen på rå fisk hop rullad med ris & grejer. Vi är allt redo att betala ordentliga priser för de där små sushi bitarna. En sushi är ju likvärdig en köttbulle storleks mässigt. Därför är det underligt hur man som svensk äter ett halvt paket Scan delikatess bullar med 75% kötthalt men man äter aldrig så mycket i sushi vägar. sedan när det kommer till vilken sushi typ man är finns det väldigt många olika spår. Den vanligaste är lax ätarna, de beställer en talrik med enbart lax sushisar & nöjer sig stolt med det. Det finns ingen anledning att bryta ett vinnande koncept, alla svenskar beställer ändå alltid samma sak. En annan typ är den som har pluggat till pacifist samt är en cycklist & miljöpartist. Den där killen med manbun som predikar om att alla ska bli veganer & hur kapitalismen har förstört miljön. Den typen som går fram till disken där de rullar bitarna & utrycker sig ”det är bättre i Japan, där blir det en helt annan grej. Men svensk sushi den är väl helt okej” samtidigt som han slurpar på misosoppan. Ytterligare en typ är den som inte riktigt har koll men som verkligen vill ha koll, den som beställer California rolls, lax & någon typ av avokado. Den typen som inte riktigt kan få upp bitarna med pinnar men kämpar tappert ändå för att inte använda sig av de där nedrans besticken. Det krävs mod, för att laga sushi i Sverige. Att behöva bemöta svenskars sushi törst när det slukar kultur & kryddor. När de uttalar sig veta mer än kocken & predikar om sina resor i Asien står de kvar med hävd. Med ett emunförsvar mot klyschor & idiom är de starkare än alla höginkomsttagare tillsammans. Ett enormt tack till alla sushi rullare inom Stockholms väggar. Ingen är lika starka ni.
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 20

Tekniskt fel
(Bara den här veckan jag lovar)

Vecka 19

Klockan var för tidig att se exakt vad den var men någonstans tidigt på morgonen. Jag skulle ner till hotellets frukost buffé, den där fantastiskt goda frukosten som stänger så fantastiskt tidigt. I mina pås byxor & på tok för tighta tisha springer jag nästan till hissen, trycker på ner knappen & väntar hungrigt. Hissen kommer, "score!" tänker jag när jag ser att det är totalt tomt, utom en liten man i kostym med n slipps så sned att jag trodde den skulle snart flyga iväg. Jag kliver stolt in i hissen & kan se att den nästan stiliga herren redan tryckt på våning nummer två; våningen med buffén. Vi står i tystnad & lyssnar på den ljuvliga hissmusiken, när hissen stannar med en brakande ljud. Det är något med att vara hungrig, allt det jävligaste som kan hända, händer när man är som hungrigast. Hissen har fastnat, jag svälter, mannen bredvid mig börjar gråta & jag tittar på honom med en ilsken rädsla i mina ögon. Herren i stilig kostym (minus slipsen obvi) har nu börjat gråta, vad är mitt ansvar som man till man att göra i en hiss. Jag står still som en sten i runt 45 sekunder innan jag säger "allt väl?" med en glad ton. Han tittar upp på mig som en idiot & yttrar sig ett mummel. Jag går nu skamligt fram, klappar herren på axeln & säger det orden vi än har vuxit upp med i generationer: "såja såja, det blir bra ska du se". Efter cirka 3 minuters grinande & mumlande gnällande till ställer han sig rakryggad upp & tittar på mig. Herren reser armarna emot mig & jag går in för en high-five. Klappar iväg herrens högerhand samtidigt som han kramar om mig med vänster. Han levererar då frågan "så vad tycker du jag ska göra?" & jag smäller som en balong gör när någon sätter sig på den. Jag kom på att jag inte förstått ett ord av vad herren sade & inte heller försökt. Jag säger då lätt,, "kör hårt mannen, jag hejar på dig". Till vad haerren tillgoda tar som svar & nickar med ett smutsigt litet leende. Efter ytterligare 20 minuters tystnad inser jag att frukosten nu har stängt. Då öppnar en man i skägg upp dörrarna som en gud. Jag kliver ut först, vänder mig om & tittar på den stilige herren & säger,, "Gör aldrig det där igen"
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 18

Vilka ofantliga eskapader man fick uppleva förra veckan,, Efter att ha sovit förträffligt varje natt så maximerade jag dagarna. På måndagen började jag starkt med att sova ut hela dagen för att på tisdag ta en fördrink i form av 3 liter för att värma upp mentalt till skvalborg, kvalborg, valborg & finalborg. Dessvärre gav det motsatsen till en uppvärmning då jag låg inne hela onsdagen. Men det stark upprättades genom att köpa en majblomma av kingen Murhaf. (Det kan du också göra här) På torsdagen för att ge ett enormt fuck you till tok rasisten Eva samt ett stort support till blommguden själv. På fredagen var man mer trött på att se studentmössor än vad man var trött på det iskalla blöta vädret. Lördagen mundrade upp en rejält som en mellan dag där man fick göra lite vad man ville för att sedan dras in i min favorit dag,, Valborg. Valborg är en av de fantastiska fenomen man oftast endast ser i sverige, då svenskar kommer alltid på en fantastik ursäkt till att supa ner sig rejält. Valborg är en av de tider på året där målet är att kräkas. Folk flockar till Göteborg, till Uppsala & in till Stockholms stad. Skräpar ner utan dess like & röjer med volymer som får dig att gråta. En utomordentlig högtid där folk man aldrig sett förut blir ens bästa vänner, där de personerna du aldrig hade talat med ger dig de bästa konversationerna, där de lite meh personerna blir de vackraste du sett. Där du inte alls är dig själv med är som mest dig, är valborg i form. Vi har tur att de väl verserade svenskarna har bestämt röd dag efter valborg för det var aldrig någon som kom in dagen efter. Den enda dagen sjukanmälningarna var över 90% genom hela landet. Efter en sådan helg kommer man tillbaka till den lite små-gråa vardagen, men det klagar man inte på. Efter en förjävla helg trivs man i det där lite trista & tråkiga. Hoppas ni inte mår för illa den här måndagen, puss & kram & som vanligt,, Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 17

Jag satt som en Sten på festen; kall & hård. Nednött & formad av min omgivning. Hård nog att ingen gick emot mig, men tymplig nog att bli omslängd. Kastad omkring lägenheten gjorde de mer skada på andra, än på stenen som mig själv. I soffan satt jag som ljudlös, men i trapphuset var jag ett oljud, bankandes mot stentrapporna. Festen var som en grus hög; ingen ville vara där men det var där vi var som mest hemma. Det var där vi skulle vara, som handlagt låg vi där. Sten på Sten. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 16

Den lyckligt dansande mannen vaknade en dag, precis så som alla andra dagar för alla andra människor i alla andra tider. Väl vaken dansade herrn ut ur sin säng & rakt in till köket. I köket kokade herrn upp två kopp kaffe samtidigt som herrn kokade två runda vita ägg, de luktade lite möket. Herrn hällde upp kaffet i sin Hoya kopp samtidigt som herrn svängde loss med sin kropp. Herrn skalade äggen med sin vänster hand samtidigt som herrn dansade till sitt favorit band. När herrn satt på balkongen så fint, njöt herrn av en pralin Lindt. Herrn tittade ut över Stockholm stad, herren kände sig lycklig & glad. Fastän den lyckligt dansande mannen var döv & blind, hur & när han vart röd om sin kind när han stod mot död & vind, kunde den lyckligt dansande mannen känna att han var lyckligt i famnen inuti förbannelsen. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 15

Ni vet kärlek? Det där luriga termen man är lite rädd för att nämna men ibland nämner för ofta. Altid svår att placera i konversationer men passar altid bra i konversationer. När man mår helt okej men med han man håller kär mår man plötsligt HELT okej, när man inte bara känner sig säker med dem men också starkare. Hela dagen igår spenderade jag med honom jag håller så rart kär, jag matade honom frukost, sedan la jag mig på soffa till sittmöbel. Då kom han & la sig i knät på mig. I två eller tre timmar tittade vi på curling Sverige vs Norgie, kommer inte spoila oroa er inte. Varje gång jag tittar honom i ögonen blir jag lite mer kär varje gång. Jag somnade till lite & när jag vaknadde hade han lagt sig på asiktet mitt utav ren kärlek,, det finns ingen gulligare än min kära. Jag ser honom som minns livspartner, min soulmate, min andra halva & min mest älskade. Med han är man kung över hela världen. Fan vad jag älskar min katt.

Vecka 14

Jag älskar att vara positiv,, det är lite av en hobby kan man kalla det. Men det var en kväll, en liten kväll som det vart väldigt väldigt svårt. Hela veckan hade jag planerat att jag skulle ut på fredag & lördag. Under torsdagen vart lördagen inställt under underliga omständigheter. Det var okej! På fredagen skulle vi ut med ett gäng jag start ogillar men det var alright. Jag planerade att gå all in på fredagen,, mina förhoppningar samt förväntningar hade flugit i taket. Jag talade mig samman med polare nummer ett om att mötas på TC vid 9 slaget på kvällen. Väl på stationen hör man ett "pling plong... just det tåget du ska ta är inställt nästa går om 35 minuter" så jag slår mig ner på den mest nerkylda bänken inom Sverige. När tåget väl kommer kliver jag på & på resan uppfattar jag att polare nummer ett & polare nummer två har nu träffats & dragit vidare till en bar. Efter en trettio minuter kliver jag av på TC & slår en signal till polare nummer ett. Får instruktioner om att det är någonstans i gamla stan, jag vandrar omkring tills jag hittar till gröna linjen kliver på & hoppar av i gamla stan. Slår ytterligare en signal till nummer ett & får ytterligare instruktioner om att "gå till höger" & motvilligt gör jag det, går in på den mest packade baren med medelålders par ser jag polare ett & två stå längst in i ett hörn. Jag kliver raskt in till den & hör "Vi skulle möta de andra vid TC" så vi rasar ut baren direkt. Helt utan alkohol i kroppen vandrar jag då med polarna mina mot TC igen,, väl framme möter vi då två av den åtta persons gruppen vi skulle vara med ikväll. Resten hade då tydligen ställt in men en till skulle komma. Den här herren var något så ofantligt sedan så jag föreslår att vi går till en annan bar innan vi drar till den omtalade klubben. Där & då får jag informationen om att vi måste vara på klubben innan 23 då vi var på någon lista för gratis inträde. Så vi väntar kvar på TC för att inte missa den roliga tidsplanen. När vi står & står så kommer en underlig gök & börjar gagga om att följa med & ha "kul" tillsammans. Jag frågar direkt "Vem i hela friden är du?" helt utan svar fortsätter han prata om att vi ska ha "kul" & då ber jag herrn lämna oss. När han fortsätter gagga & börjar bli väldigt fysisk med de två damerna som var med går jag raskt & hämtar vakt. När den underliga göken är bortdragen kommer den tredje åtta pers gruppen. Vi lämnar direkt & börjar vandra mot klubben. De som hade listan hittar inte själv dit så efter en upprörande promenad till kommer vi fram. Vi frågar herr dörrvakt om listan & inträde, då ber herr dörrvakt oss att ställa oss i den 30 meter långa kön fylld med arton åriga snåljåpar. Efter ytterligare en kvart väntan kommer vi in i lobbyn där de har mage att be om inträdes betalning. Jag förklarar att vi är på listan & herrn nämner att alla måste betala inträde. Då rasa mitt tålamod samman, totalt trilla ihop. Jag lämnar då klubben med polare ett & två, snabbt följder de andra osäkra gökarna med. När vi då kommer fram till baren blir vi då inte insläppta för polare nummer ett blir anklagad för att vara dyngrak då han har snea ögon & darrar så fort det är under 22 grader. Där & då ger jag allt upp totalt. Jag säger adjö & pekar finger samtidigt som trallar iväg. Jag hamnar på Stureplan & kliver in till gröna linjen, jag besviket kliver in på tåget & besviket kliver av på TC. Där & då ser jag att mitt tåg går om 2 minuter. Jag spänner mina ben & börjar hurvla mig i ofantligt höga hastigheter mot pendeln. När jag rasat ner från rulltrappan ser jag mitt tåg lämna stationen, nästa går om 30 minuter. Jag rasar ner på mina knän & börjar grina. Där var kvällen över. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 13

Förra veckan var en jävla pers. Jag fick ansvaret att ta hand om en ur gullig dryg liten hamster för polaren skulle iväg en vecka till nåt sunkigt litet land jag inte ens hört om förut. Jag personligen skulle aldrig köpa ett rått liknande djur med rädslan av att trampa på den konstant, så man var ju lite skrajsen när man fick frågan. Motvilligt så säger man ändå ja för vafan så elak är man inte. När den väl var hemma hos mig var det inte så farligt,, mata hårbollen & se till att den skiter that's it. Det riktiga kruxet kom när de där pytte små lilla bönorna till torrfoder för stackarn tog slut. Livrädd gick jag in på Arken Zoo & som vanligt tänker man på hur mycket bättre namn "parken zoo" hade varit men icke var det det. Väl inne ser jag en ofantligt liten äldre man, jag frågar den gråhårige herren,, "Tjena, har ni mat till såna där smådjur". Argt tittar han på mig & mumlar ut sig "Insekter eller fiskar?" & dum som jag är & dum som jag känner mig säger jag "Råttor". Han gigglar lite gulligt åt mig & springer kvickt iväg,, jag följer efter i ett ostadigt sick. Vid hyllan visar herrn mig en gul säck som jag ansåg såg mer ut som gift än näring. Men hastigt tar jag tag i en av påsarna & uttrycker mig tydligt "den här blir perfekt" utan en aning om vad det är. Med en så jävla ånger inom mig går jag onekligen pinsamt ut ur butiken, åker rakavägen hem genom att inte stanna vid övergångställen eller stop skyltar som en idiot. När idioten jag är kom hem häller jag upp lite av den ofantligt groteska maten hos lille krabaten. Setter mig framför TV'n & drar på HBO max för att titta på Harry Potter när han hamnar i knipa igen. Där sitter jag & efter att ha sett fången från Azkaban, den flammande bägaren & Fenixorden samtidigt som jag tröck i mig två påsar Ica Basic Nacho chips utan tillbehör går jag till sängen för att knyta mig för kvällen. När jag vaknar kliver jag upp & vandrar lite sexigt in till köket, där bemöts jag av en död dvärghamster. Skit ungen totalt dog helt & jävla hållet. Jag petade på stackarn i panik,, den var ju fortfarande gullig men vad i helvete gör jag nu. Så Istället för att säga nånting så skriver jag det här. Sorry Johan din hamster är död. Vi hörs.

Vecka 12

Som en liten stockholms bo själv anser jag att Sveriges meteorologiska & hydrologiska institut är något så ofantligt för elakt för vad de är. Att vara arbetandes på SMHI & fortfarande inte ge oss stackars ynkliga invånare soppigt veder väder. Att höja de härliga graderna en vecka så att Meme Lord Jeki kan kontinuerligt lägga ut sin stå-mot-vägg meme & utvärdera glada tjockholmare prestation endast för att det ska bli snökaos återigen(!!). Det innebär inte bara att vi fryser av våra små stackars öron varje gång vi ska vandra från stationen till tuben men även att det pendeltåget vi ska ta från TC aldrig kommer plocka upp dig. Att vi varje vinter måste lida oss igenom tre olika vintrar,, först hösten täckt med slaskig snö för att sedan spendera en julafton utan ladd & sedan gå rakt in i vårens grymma oväder. Att våren har mage att lura i oss bättre väder för att senare pissa på oss när vi tar på oss lättare plagg & pjuck. Som en stockholmare är det inte ens mest synd om mig !! Icke sa Nicke vem fan det nu än är. Det är mest synd om den där lilla SMHI:aren som måste gå ut varje morgon för att se vad det känns som. Ja det är allt tolv minusgrader men... vad känns det sommm?? Näe,, skärpning nu SMHI men främst Sverige som land. Vi alla har lidit nog nu, ge oss den där "tjugotvå grader & sol" nu. Men men, det var tillräckligt mycket gnäll för en hel vecka. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 11

”Jag tar pendeln så är där om 20!” Var en vanligt term man kunde lita på, något så hyfsat. Inte längre. ”Jag tar pendeln” innebär nu ”jag är möjligtvis på plats idag klockan när som” SL's brilliants val att fullständigt tillintetgöra tågvärdar på de tåg som ska färdas fram & tillbaka är precis samma val som att spela boll utan boll. ”Näe men kör du fast ta på dig dubbelt så mycket arbete & ansvar” är ju inte alls det roligaste att höra. Att köra ett pendeltåg är svårt nog men när man nu ska förlita sig på SL's bristande teknik var ett uppdrag ut ur det omöjliga. De kloka styrandet på SL är inte bara livsviktigt för att man ska kunna ta sig hem efter 6 stora starka på dovas men även för vardags livet. Att ta sig till jobbet, plugget eller vart fan som var förr i tiden funktionellt. Men när man nu blir tvingad att vänta på ett inställt tåg är det bara ett skämt. Vardagen är svår nog & en käftsmäll från SL då & då var man van vid,, men varje jävla gång är på tok för mycket. SL har i nuläget kapsejsat vardagslivet totalt för Stockholms befolkning. Jag vill medge ett stort Fuck You till SL's trogne kung & VD David Lagneholm. Ta tag i ditt jävla skepp & skärp dig för fan. Stockholms funktionalitet i vardagen ligger opålitligt i dina händer. Med det vill jag ge dig ett ofantligt lycka till,, jag hoppas mer än nog att tåg som ska gå faktiskt går. Att folk som ska hem kommer hem & att resande människor kan resa som människor. Du har inte ett lätt jobb men nu har du allt trillat omkull & gjort en rejäl vurpa rakt in i våra vardags liv. Vi vill inte ha en ursäkt, vi vill ha en vardag.
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 10

Glad är allt jag att du läser veckans igen. Men Lyckligare är du för du läser veckans igen. Att ta del av Sveriges finaste arkiv till tidning Finarkivet är likvärd guld. De ord som formar de texterna är en gåva till befolkningen. Nu ska jag återberätta helgens aktiviteter vilket är helt orelaterat till allt & ingenting. Helgen började med att jag inte vaknade för att senare dra på mig mina trasor till plagg så jag verkligen var redo för helgen. Jag gick kvickt till köket mitt, kokade en sperituell tre liter snabbkaffe. Jag slängde mig ut genom fönstret & hurvlade mig till pendeln. Jag åkte i höga hastigheter rakt in till TC för att senare ta fel linje i tunnelbanan. Med lite aning om vart jag är drar jag in i den närmaste baren som var öppen & var villig att servera en 2 meter långt måster med 4 armar som mig. Vid bardisken drar jag i mig fyra eller fem glas ladd på något magiskt jävla sätt. Rakt därpå flyger jag iväg ut genom dörren & flyger in i NK skylten för att hänga snurrandes där tills jag vaknar. Väl vaken går jag upp från sängen & tänker för mig själv "Galet att någon som jag fortfarande vet vad en snippa är men de hög utbildade kuk-nissarna i hovrätten har ingen jävla aning" & med det vill jag säga,, fuck them hovrätts bitches & fuck them rättssystem flaws. Att bo i Sverige ska man vara glad & stolt över men det blir svårare & svårare att vara det med de vidrigt pinsamma händelserna. Skärpning Svea rike !! Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 9

Ni minns dagarna ni gick i grundskolan & inte hade en aning av vad som är vad eller vad världen ska erbjuda? Tänk efter lite så kankse du minns, jag förstår att det var länge sen,, När du var så liten & ovetande var allt lättare. sedan kommer man rakt in med en kollosal hastighet i gymnasiet & börjar arbeta för någonting man inte riktigt vet vad det är. Man hittar på något billigt påhit till "mål i livet" för att få motivationen att sitta kvar i den sketna skolbänken. Man byggaer en illusion till motivation,, Ett hopp om att det blir bättre en dag. sedan när du sitter där på ditt lilla kontor i stockholm & känner dig fancy när du skriver mail som ingen riktigt vill svara på kommer det fan heller vara värt den tiden du lagt ner på att hamna där. Både du & alla omkring vet redan om att dina små mål & drömmer är bara ideér & inger mer än det. Ingen vet riktigt hur man når sina mål men alla vet att det går med "Hårt arbete & stark vilja" men det vore allt lättare om man redan var rik & hade tid. Det finns ett lättare sätt,, Ge upp. Ge upp för fan. När du är medveten om att ditt jobb suger, din lön är liten & ditt liv är hyfsat patetiskt blir man jävligt snabbt nedtryckt i en gnällande depprision. Så fort du accepterar att dina mål är oerhört långt bort & inte alls värt allt det arbete som krävs för att nå blir du nöjd där du är. Det blir så något ofantligt mycket skönare liv när du ite behöver arbeta hårt för att vara nöjd. Sitt där & var fattig men va nöjd. Så fort du är nöjd har du redan nått de mål & drömmar helt utan arbete. Bli nöjd med det du har & sluta gnäll. Allt blir jävligt mycket lättare när du hellre njuter av de medelmåttiga njutningar livet erbjuder jämfört med att arbeta livet ur dig själv för ett liv med ett godare slut. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 8

Veckan's skribent är på solsemester på Bahamas & myser något så ofantligt mycket,,
jag fick uppgifter om att angivna skribent vill ändå tacka läsarna.
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 7

Det är absolut ironiskt att Finarkivet är en tidning men har länge gått utan nyheter. Inte längre,, inte längre ska ni lida av att inte ha någon idé alls om vad fan som händer. Nu lanserer Finarkivet ett helt nytt koncept! Nyheter; saker som har hänt som befolkningen bär rätten att veta om imon snarast. Om du (precis som alla andra reko männisjkor gör) går in på Finarkivet.com & lägger antingen ditt finger eller muspekaren rakt över "nyheter" som nu är placerat styrbord om Arkiverat så kommer du transporteras rakt in i nya viktiga händelser i sammhället. Den uppdateras lite då & då men eftersom de flesta anställda på Finarkivet både är blinda & stumma tar det lite längre tid att producera media men fan vad vi arbetar hårt så att du där hemma kan njuta rightigt jävla ordentligt! Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 6

Jag anser att det är komiskt att du som läsare känner dig lite nere & "deppig" ibland. Vet du vem det faktiskt är synd om? Vet lilla du det?? nä,, det gör du inte alls. Jag kan berätta för dig att det är reptilerna. Som en alligators hjärna väger mindre än en Oreo men den måste fortfarande tänka ut ne plan flr mat varje dag. Långsvansade skinkar äter dera egna ägg, de kallar jag desperat. Grodor kan stänga sina öron. vet ni varför? för de är så jävla fed up med erat gnällande. Sköldpaddor andas ut genom deras rumpor & du trodde din föredetta artner säppte sig för mycket..? Grophuggormar har värme sensorer i deras munnar men tror det de kan smaka saker? idon know wikipedia sa inget om det men de bränner sig hela tiden. Marina leguaner nyser ut salt när de har ätit för mycket av det. Allt du gör är att gnälla & beställa en stor läsk i biografen istället. Eld salamandrar äter sina syskon, & du kan inte ens gå på en släktmiddag utan att dra rasistiska skämt med dina syskon, jag vet inte ens vad som är värst. Crocodiler levde med dinosaurier, men du tyceker Leonardo DiCaprio är för gammal för sitt nya lamkött till flickvän? väx upp Vatten hållande grodor äter sitt eget skinn för näring men du tycker det är jobbigt att svälja magnesium tabletter för de är förstora?? Du är en slyna & älskar det vi alla vet det När stjärn sköldpaddor's ägg kläcks vid en kall temperatur föds mer hanar, & vid varma temperaturer föds mer honor. Men ändå är det aldrig 50/50 med killar& tjejer på clubbar i stan Trädgårds ödlor äter deras egna svansar för kalcium, men du kan inte ens dricka ett glas mjölk utan att börja bubbla i magen. Laktos intoleranta är bara veklingar Sjösköldpaddor träffar aldrig deras mammor, men du vill ligga med dina vänners morsor? Om inte ens din egen moder tycker att du är vacker hur i heliga huset ska du kunna bita in i de andra? Jordgubbs pil-giftgrodor matar sina nyfödda bebisar med deras underbefruktade ägg men du kunde inte ens svälja efter ett fantastiskt maserande blåsarbete? skärpning för fan. Reptiler har det så mycket svårare än oss människor & de är mycket coolare, så vi har nyss förlorat rättan till gnäll. Så fort du vill gnlälla & gnägga,, tänk på reptilerna. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

vecka 5

Visst är det allt underligt, där sitter du. Ja eller står men poängen är att du är där & jag är här. Allt du har gjort, hela ditt liv. Alltihop,, resulterade i att lilla du läser det här. Fantastiskt. Om inte jag hade betalat Ulf Kristersson så hade inte 80% av Sveriges invånare inte läst Finarkivet varje vecka. Men nu gör de det. Allt du hör & ser omkring dig ger dig en personlighet. Allt du läser & tittar på formar dig som person. En liten busig hobby jag har börjat utföra oftarre & oftare är att använda uttryck som igentligen inte finns eller funkar. Jag andvänder de i konversationer med kollegor & kamrater under en hel vecka,, jag andvänder de altid p samma sätt för att ge dem betydelse. I slutet av veckan sitter jag nöjd, tyst, lurig & lyssnande; precis som jag förutspått så har nu de omkring mig börjat andvända de dummaste ordspråken & uttrycken jag någonsin hört. Det får mig att känna makt över mina kolegor & kamrater. Det får mig att känna att jag har kontroll över alla omkring mig. Att jag är bättre än precis alla jag träffar, för jag är den enda som läser Finarkivet. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 4

På mitt kontor inne i Stockholms stad har vi många olika indevider. Många av vilka jag anser goda människor & härliga kollegor. Däremot finns det en figur som alltid lyckas få mig att känna mig så som att solen precis gott ner. Precis som om att alla skuggor försvinner i byggnaden då den här onaturligt långa starka kvinnan bär alla skugor med sig. Hon är bättre än dig,, inte på något speciellt eller faktiskt bättre än dig. Men blicken hon bär får dig att krympa,, den får dig att falla till hennes makt. Hon infinner sig på kontoret nån gång i veckan men inte mer. Jag har aldrig hört hennes namn & jag vet inte riktigt vad hon jobbar med,, men hon är där & ger dig obehög på de dagarna du inte kan hantera det. En annan dag på pendeln när jag färdas mot hemmet mitt känner jag att mörkret kryper fram,, det var hon. Jag tittade på henne men,, jag kände ingen rädsla. Hon var annorlunda. Hon var svag. När hon satt på pendeln bland andra & färdades baklänges med en liten kopp kaffe från pressbyron var hon,, sig själv. Att se det här hotet av en kvinna så,, naturligt nere & olycklig. Så sårbar & ofarlig. Jag kände mig elak,, utan andledning var jag den onnda,, inte bara i situationen men i livet. Att se någon så stark & tidigare sedd som ett stort hot så liten & försvagad får dig att inse att det inte är hon som är hotet,, det är du själv som bygger upp ett osynligt hot med rädslor. Jag insåg att jag målat upp den ofarliga, oskyldiga kninnan som ett hot mot mig själv. Jag gjorde henne till den elaka i min egen syn framför min egen fantasi. Jag klev av pendeln vid kallhäll station & kräktes. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 3

Åh Herre jävlar nu är vi igång igen! Veckans skräp post är i full rulle & kommer med Raka rör,, rakt in i din lilla lur eller dator kommer jag personligen leverera skräp post på en sån ofantligt hög nivå!! Håll i er för nu är ett nytt år igång,, vilket vi alla resonabla människor vet att det inte alls betyder något alls men vi bor ju i Sverige. Vilket innebär att för majoriteten betyder ett nytt år att man då ska ändra på sig. (Det händer ju aldrig men de försöker) Jag anser att vill du ändra på dig själv vänta inte på en högtid flr att andvända som ursäkt & motivation. Gör det på mommangen istället! Jävla soppor som behöver en högtid för att börja göra någogt man igentligen inte vill. Är du jobbigt bred? Börja träna! Röker du som en ångvält? Trappa ner på det du! Dricker du som att du vore en jävla gatubrunn? Sluta upp med det. Känner du dig som en dryg liten filur som inte kan någonting alls? Prova vika din tvätt! (Det hjälper) Vänta fan inte på att nånting ändras gör det själv det långsamgående svenne. Jag tror på er,, inte jätte mycket men lite iallafall. Men men,, Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack flör att du läser

2022,,

Julkalendern 2022

Vecka 48

Första advent har passerat & julen nalkas,, fastän jag hatar ljudet av mina skor som vandrar på grus täckta gator så är det ändå lite mysigt. Julen kommer allt höja kostnaderna men det må det vara värt,, för allt blir så fantastisk mycket mysigare & alla blir så mycket trevligare runt jul, i alla fall jag. Fastän man måste bära mössa för att inte frysa ihjäl kanske det blir bra ändå. Fastän det är ofantligt halt & förjävligt kanske det blir bra. Med en Julkalender påväg (av oss) så kanske det faktiskt,, blir bra. Men men, nu tar jag lite jul ledigt & för guds skull håll koll på kalandern i jul. God jul & glad fortsättning,, Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 47

Jag har kommit väldigt långt här i livet. Hamen det har jag,, jag är tvåbarns pappa utan barn, jag är redaktör för Finarkivet & jag är till & med en jävel på kubb. Men just idag,, denna Måndag. Fyller jag,, herr redaktör,, år. Ni kan gratulera mig hur mycket ni vill men jag kollar inte min mail tills efter lunch,, 5 hour work week. That's it,, nu ska jag ta en hutt för att inviga mina äldre dagar,, men som vanligt. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 46

Som pojk infann jag mig alltid på söder i Stockholm. Södra Stockholm är en av Svea rikes vackraste platser, på min tid i några fall. Men det mest fantastiska med söder var de filurerna man hittade där. Jag kände en som hette Bengt. Bengt ägde en liten liten blombutik & jag minns särskilt en förmiddag,, det var en lördag. Jag hade hastigt mumsat i mig frukost & gett med ut för att möta några polare. Då tog jag även chansen att svänga förbi Bengan en snabbis. Han var så glad att se mig då han hade någogt viktigt på hjärtat, men vad ville han inte berätta. Han gav mig en stor inslagen bukett & sa att jag måste lämna den till min moder så snabbt som möjligt. Så jag raskt sket i polarna & far hem. Väl hemma & levererat hinner jag endast höra fem ord innan jag insåg vilken värld jag levde i,, de ekade i hallen "Han är gullig din pappa". En annan gök på söder man bekantade sig med var Göran. En två meter lång man som sålde hockey pulver till alla barnen. Föräldrarna tycket inte om den dansande jätten Göran. Han var för lång, han var för glad & han var för illa luktande för att vara nära barn. Men ändå så skriker barnen av glädje då de ser han. Jag hör det så klart & tydligt i mina minnen "Pulver Göran! Pulver Göran",, när väl en började var det en hel kör som fortsatte. Ytterligare en kul filur man tittade mycket på när man såg var Maria den fina. Så vacker som hon var när hon vandrande knyckligt fram på Stockholms gator, visslandes av glädje. Alla grabbar ville åt henne men inte kunde dem det. Hon var den dyraste nattfjärilen i området. Endast dem fina herrarna hade råd att få en puss an Maria den fina, vi med små grus i fickan sparade i månader för bara nån minut, med det var det värt,, hon var ju ändå det vackraste fnasket av dem alla.
Jag har lärt mig så mycket av att bara växa upp på söder, av att bo där med den omgivningen jag vart tilldelad. Det har format mig till den jag är idag. Näe jag bara skoja jag har aldrig vart på söder. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 45

Samma rulle raka rör !!
Ny vecka:: samma koncept. Samma lilla filur från förra veckan har nu sickat in en till,, så med en hotfull stämning valde vi att publicera ytterligare en liten text av ren poesi. Låt oss presentera "uppgivet med glädje" av en vis liten man utan namn,, (Vi kallar honom för farfar) enjoy,,

" Growing up as a white trash kid
Without a bid, we crashed into this
It lasts a lifetime long, while we happily whistle lifes silly song
Never felt as sick as when I shake somebodys hand
It was a quick last, but look into our eyes
You’ll see through the lies straight to a gravestone, “here lies nobody, nobody at all”
And as we are falling down the rabbit hole we sing
Built and fueled by ethanol, we smile to pretend
Pretend to forget that at our shit home
Where we spend our nights, down to the bone we are trash
And in a flash we bring out our knuckle brass and for an instant
We blame you for our pinned state
As a brass band we continue to exhale the toxic fumes for it is too late
way too late to not give in, to the destructurus feeling of hate "
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 44

Denna vecka har vi här på Finarkivet fått äran av att dela med oss av den fantastiska poesin, rakt ur tangent trycken, från en vis liten man utan namn. enjoy,,

" addicted to pacifier filled with nicotin
walking 'round with the flyer up but urine running down
adult men with no binding to be found
we leave any day, we're not bound but that doesn't matter anyway
with a pay later mentality we are moving towards insanity
but dont you worry, we're not suffering
we dun't hurry, when we burry the dreams we used to have
don't feel bad, we're enjoying every minuite of our pain
a wet man isn't scared of rain but we are slowly drowning
crowning ourselfs the king of the train in life
we walk around with a knife, we don't think twice
we are wise but we eat cold rice and got lice
we are nice but we are cold just like ice and we always roll dice
come watch us as we die, as we lie and as we never ask "why"
kill us or love us, we are fine with either but not both
look me in the eye, there's nothing to wear, we don't have clothes
everything is out down there, but a 4 inch cock is really nothing to fear "
Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 43

Veckans skribent avled.

Vecka 42

I kommande veckan blir det vinter. I kommande veckan ställer vi om våra ur för att böja våra vardagar till den kylan som nalkas. Men mer än det är det även en väldigt speciell Veckans,, Den löjligt lösa texten du nu upplever är direkt ur tangent trycken från redaktören,, Jag anser att nu när hösten är igång, vintern på stor ingång & sveriegs årliga mass depression är i högsta hugg. Jag ger er en stor, fet jävla utmaning för att spica upp eran piss vardag. Den är inte så komplicerad bara lite,,

Ni har hela veckan på er att göra de tre sakerna. Om ni klarar det får ni till låtelse att vara lyckliga. Om ni inte klarar det måst ni iallafall be om ursäkt. Om ni känner er som rediga män & tycker att den här listan inte är någon utmaning alls. Ta en titt på Freakbait själva,, punkterna må va lite inspererade av dem. Tack för mig. Ta hand om er, ta hand om varandra & ta hand om allt annat. -Redaktören Underligt nog är det fortfarande vecka 42 på ingång & ännu underligare nog vet herr redaktör om ni lycklas eller inte. Men men,, nyheter? idon know jag har sovit under veckan. Visentligheter? idon know jag har sovit under veckan. jag har alltså inget viktigt att säga. Lycka till & bär inte samma jacka som alla andra så hörs vi! Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 41

jaha ja,, där sitter du & fortsätter läsa våra skräp-poster. De e just sånna som du jag älskar,, trevliga rakryggade, hederliga & till-&-med lite reko personer. Hör på här nu,, vecka 40 har var väldigt ohändelserik & vecka 41 lär va lika så men inte bara för mig. Hena kontoret har börja gått under titeln små deppig & ovillig. Visst fan kan man va trött men att gå 5 dagar i veckan sovandes är då inte kul. Vad händer med svenskar så fort temperaturen går ner några ynka grader & solen är mer frånvarande. De som att vi helt plötsligt skiter fullständigt i allt, drick mer kaffe, börja mer heroin på morgonen,, bara jag inte får ett till mummel stön som ett ta fatt "godmorgon" igen. En annan liten grej mår jag nämna. Det är ju i alla fall höst. Så på med jackorna & förbeställ näsprej för varje timme som passerar blir det mörkare, kallare & mer jävligt. Snart nalkas julen & då jävlar måste man va beredd. Några små tips från en låginkomstagre till någen oss här emellan,, element är ju på tok för dyra i drift men 4 lagar filtar & en under i sängen värmer ganska bra. Om du på något vänster har lyckats skaffa dåliga fönster,, täck dem, finns ändå ingen fin ut sikt så här års. Om du nu med all förmodan fortfarande har kort med kronor,, nemas problemas !! Du är en sådan gök som beställer pizza utan tvek på den punkten. Om du sparar små delar från pizzn, placerar den under sängen, väntar en vecka eller två. Bang boom smack kabrak hips & vips du har nu bakat nacho chips. Trött på att slå på ungnen eller mikron? don't. Kall mat har lika mycket näring & sånt viktigt i sig som varm. Kall gulaschsoppa direkt ur burken är en stark rekomendation. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 40

Hösten välkomnas tillsammans med en läskig Oktober. Halloween är i närheten men inte riktigt här ännu,, det här har vissa fått om bakfoten, uppenbarligen. Ungar, som springer runt med rånarluva & "leker" coola; Köper ännu mer hoodrich & låter sina fillefjonker hänga utanför deras billiga mjukisbyxor. Det jag klagar på är då inte en billig klädsel utan en billig klädstil. Det finns bättre kläder för samma om inte billigare priser,, VÄX UPP! Det må vara vecka 40 nu men om vi tar en snabb titt på veckan innan så kan man tyvärr ställa sig & svära, 4 skjutningar på EN vecka på SAMMA ställe! Vi har börjat förlorat Södertälje helt & hållet dessa dar,, så synd så synd. Hur som helst så inleds denna vecka, tisdagen den 4:de oktober, med kanelbullens dag, fantastiskt. En snurre bulle kan sitta bra till i det här nedåt gående samhälle. Låt oss uppmuntras & hållet hoppet uppe om förbättringar för vårt svea rike. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 39

Du bör vara rädd,, du bör vara upprörd,, du bör vara lite små sjuk. För nu nalkas kylan, mörkret, hala gator & blöta jävla stumpor. Stockholm blir på något sätt förjävligt trist men samtidigt ofantligt instagram vänligt för våra kära influerare. Genom det lidandet måste vi hålla oss starka,, alla de elsparkcyklar som lirar runt i stockholm kommer ligga med stukade ahnndleder & fötter ur led. I något så hemsk som sveriges höst så ger det mig glädje. En annan sak jag har behov att predika & förutspå,, Alla jävla gökar i 15-29 års åldern under titeln "Orten påge" kommer bära en replika som herren breved. ALLA kom åh' klä sig i precis likadana jackor,, det har nu börjat med knubb försöket till mode "hoodrich" tröjor,, de vandrar som replikor i samma taffliga trasor. Men men män må va män men man måste fan dra upp byxorna & sträcka på ryggen nån' gång,, sluta klä er som snusk & ha en egen stil. Om det inte var tillräckligt mycket gnäll på ovisentligheter,, vänta bara tills jag får luft nog att tala ut om deras "musik" stil,,. I alla dessa fall må jag ändå vara lite glad att min slaf är varm & min kyl är kall,, jag som jag är, är nu jag idag då sjuk. Förkyld [if u will] ner kyld av det taskiga vädret tills min nos rinner & mitt huvútt bankar av ont setar jag i min mysiga lägenhet & lider lycklig då jag hemma är i värmen. Jag vill nu att ni tar hand om er själva & till & med varandra under hösten,, fram till vinter i dessa fall. Ta en titt runt & njut att du inte bär samma jacka som dem. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 38

Hejdå Maggan. Nä nu vart det klart,, valet. Så mycket oväntat,, ynka röster till miljöpartiet (De är kvar i riksdagen), Moderaterna en oförväntat ökning (egentligen inte så konstigt). Högerblocket vann! Applådera & kongratulera för nu sker spännande ändringar. Ulf Som statsminister med hela högerblocket med sig så kommer det ske förändringar,, för det bättre eller för det värre får vi se men man kan hoppas på det första. Ja, en kort statsminister & en lång framtid för Svea riket? Man får önska & hoppas. Veckan inleds nu med den internationella piratdagen, även om piratpartiet inte vann så kommer de ändå fira. Nu i efterhand till valet kan man se hur mycket socialdemokraterna lyfter upp vänsterblocket & om man reflekterar över det så kan man börja undra hur det kom till sig,, var det för socialdemokraterna har varit ett ledande parti så pass länge att folk blivit bekväma med det? Är det skönt att ha höga skatter men dålig investering av dem? Jag vet inte längre vad jag ska tro. En sak är säker, en vänster riksdag kan funka (har väll "funkat") men det är bra att vi nu får förändring på grund av att det kan bli bättre,, en ofantlig mängd bättre, jag menar folk runt omkring i världen skrattar åt oss. Hur som helst så kan det här funka, en statsminister av ringa längd kan göra Sverige till vårt fantastiska rike jag vet det kan bli. Vi här på Finarkivet hoppas & önskar av dig, Ulf, gör Sverige fint... Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 37

När jag nu setar här i min lilla stol, i mitt lilla kök, i min lilla lägenhet,, så är jag fullständigt ovetande om vilka som nu har makt över mig & vårat land. Men jag är SÄKER på att jag kommer hitta något att gnälla på. De har jag aldrig havet något större problem för,, I alla dessa fall finns det en sak,, endast en sak som jag har tagit med mig,, när man konstant ser kritiskt på saker kommer man alltid förbättra saker. Problemet är då att en gök som jag gör ingenting åt allt jag gnäller & gnagar på,, men ändå kräver jag arbete av politikerna,, de har ju ändå betalt för att styra då kan man ju fan hoppas att de gör ett bra jobb. Men men. Vi alla är ju dåliga på något,, men politikerna är lite väl dåliga. De har ju satt sig i en svår sits,, så fan inget är ju lätt längre,, alla skyller på varandra & allt är Putins fel. Kom igen Sverige,, om vi hade haft lite mer kärnkraft hade vi haft mer el & mindre utsläpp,, men fan vad rädda ni miljöpartister är. Ni måst förstå att om vi ska ha ett hållbart samhälle tillsammans med en hållbar miljö måste vi förstå att vi måste ha en hållbar ekonomi & samhälle. Vi kommer aldrig nå en hållbar miljö i ett ohållbart samhälle. Jag hoppas & ber till de som är kapabla att de gör ett bra jobb, iallafall bättre än de jobbet som görs idag. Jag hoppas lite mer & säger till er, håll i plånkan för priserna på smör, bensin, el & paprika kommer fan inte sjunka på ett bra tag. Ett problem som går att lösa men som inte går att lösa snabbt. Ett annat växande problem som inte är ett problem allt för mig, dock möjligtvis för dig,, du sitter där & läser min blaska till skräp,, men va inte orolig över att du är ensam! Det finns andra precis som dig,, enligt statistiken. Finarkivet sprider sig & vi är redan överallt,, med stickers i hela Stockholm & mer på gång. Det tar tid,, men vi här på Finarkivet ska fan tapetsera hela Stockholm med vår skräp propaganda. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 36

Valvecka...Nu ska vi rösta på alla hidösa partier, vissa otroligt dåliga & andra sämre,, Allt frivolt utdelande av godispåsar & små pastiller för att vinna röster, bara massa pjoller. Hursomhelst inleds vecka 36 med den internationella välgörenhetsdagen,, alltså socialdemokraternas dag. Vissa kan tycka att veckan börjar bra men slutet är raka motsatsen,, 9/11. Låg tid runt om i världen, men oroa er inte, för dagen innan 9/11 firar vi det fina namnet Tord,, glad namnsdag Tord! Passande som det är, är det kebabens dag den 11 september,, så när ni nu ska rösta kan ni också passa på att ta en smakrik kebab tallrik. Hösten har med raka rör anlänt & med sig har den sitt fina höstväder. Alla vackra regnjackor köps & tas fram för användning,, Rea butikerna är fullsatta av masiga personer som inte förstår sig på effektivitet, usch. Hur inkapabel ska man kunna vara? Är det så svårt? NEJ! Nu får somliga skärpa sig & börja agera som en riktig kapabel människa, tack. Sverige, Svea riket som vi lever i,, vad ska bli av det här landet? Kommer Magdalena sitta kvar? Kommer Jimmie ta över eller kanske till & med Ulf kommer inspringandes med sina enorma vader. Det är ju nu, som sagt, valvecka,, alla har en chans att bidra till denna demokrati så gå ut & gör det,, Annars kommer ett flertal hurvlar åt eran riktning, ni som icke röstar. Lycka till nu i valet & så får vi hoppas på ett bra Svenskt rike som fortsättning. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Vecka 35

Du har nu valt att börja läsa faktisk skräp-post & det gläder mig,, Vi ska kreera en bättre vardag för dig genom en ofantlig mäng skräp-post som du kan reflektera över. Vi här på Finarkivet är så pass reko att vi har bestämt oss för att investera våra själar på det här projektet & bara hoppas & ber att vi får något utav det. Vårat mål är att bygga upp något så vackert & sakrosankt att man blir tårögd den dagen vi inte längre är vid liv. Det är nu vecka 35 & mitt jobb är att ta tag i er alla, som de profaner ni är,, har jag som en vigör människa ansvar att rädda er från den gråa vardagen. Jag vill börja med raka puckar,, det här med valet. Det finns fan inte ett enda parti som är bra längre, jag skiter fullständigt om du är höger, vänster eller något annat dumt. Alla partier är odaterbart rakt nere på urin nivå. Allt jag hör är pjoller, dalt & opulenta förslag av alla de abstrus partiledare vi har lyckats få fram. Magdalena vår statsminister är ju ofantligt trevlig & så, hon har ju inte gjort nånting dåligt,, men hon har ju inte heller höjt vår standard i Sverige på den korta tiden hon har suttit. Man kan ju inte klaga allt för mycket då situationen kunde varigt mycket mycket värre, vi har ju i genom alla fall inte göken Ulf Kristersson som styrande handen i vårt Svea rike. Drullputten som han är,, har han ändå gått långt med dem små benen han innehavs på de 169 centimetrarna han står ståtligt med. Hemskt som det är kan man ju fan heller rösta blankt,, det är ju om något ännu värre. Vi har några veckor innan lågtiden 9/11.. Så jag ber er, läs på & ta reda på vad ni faktiskt vill & hur ni vill ha vårt Sverige. Till er som röstar blankt får ni en hurvel personligen levererat av mig & till er som faktiskt läser på tackar jag. Med hjärtat mitt till hjärtat ert,, tack för att du läser.

Veckan då vi inte fanns,,

Åren, månaderna, veckorna, dagarna & timmarna ni har lidit då vi inte fanns,, vi ber om ursäkt för eran ensamma, repitativa skit vardag,, men nu är det fan över. Tiden har anlänt då Finarkivet har dragit igång & vi är här för DIN skull, för att din vardag inte ska vara piss,, vi kommer hålla om dig genom det nergående Sverige. Vi kommer hålla dig i handen när allt är skit genom att prata,, skit. Det här är bara början på den mest, politiska, o-objektiva, raka tidningen i dagens samhälle. Välkommen,, till Finarkivet.